Loud

Du som köper en mjukisbarbapappa i avskedspresent. Du som repeterar alla meningar man säger på engelska (repeate them in english), du som är en hejare i köket och som har varenda jävla gryn och flinga i köksskåpen som går att få tag på. Du som gör om ditt rum hela tiden men aldrig blir nöjd. Du som jag alltid kan battla med om mormor vs Norrköping med och du som är min bästa pluggpartner. Du som jag kan spåra ur med och dö av skratt åt Dadelinius Dadel med och som håller med om att Franz Ferdinand är det bästa bandet. Du som med mig uppfinner frågeställningar som hur the tremendously fat cat kände sig när han climbed up the stairs och huruvida folk är lesbiska/träningsnarkomaner/hemligt kära eller inte. Du som hinkar litervis med te och kaffe (comme moi), äter fil med müsliblandningar på 25 ingredienser, konstaterar att vi är de enda vettiga personerna (exterminat!) och som får krupp som en häst i hagen när du inte förstår Tors geografiantecknignar. Du som var min följeslagare under 11 skolår och som även ska bli det nästa år. Du som stöter på svårigheter ibland men som alltid övervinner dem. Du som klarar precis allt. Du som sa att det alltid är vi, no matter what.

Detta är till dig.

Min allra bästa vän.