Jag har aldrig gillat Vanessa Paradis. Av helt naturliga själ: 1. Hon är gift med Johnny Depp. 2. Hon är vacker. 3. Alla älskar henne. 4. Hon verkar pretentiös. Med andra ord - hon är precis som Angelina Jolie (byt bara ut mannen). Men så såg jag henne idag i filmen Heartbreaker, eller L'arnacoeur som den hette på franska, och jag bytte helt åsikt. Vacker och rolig och fantastiska kläder. Det var för övrigt en sevärd fromcom, french-romantic-comedy. Det bästa var när de i filmen var ute i Monaco och mötte Viktoria Silvstedt och jag kunde säga till min värdfamilj: "Elle est suédoise. Je l'a rencontré à la Côte d'Azur aussi!" (Jag har också träffat henne på Rivieran!). De tyckte att det var fantastiskt roligt men undrade nog vad jag hade haft för mig där i somras egentligen... Detta faktum, och att de flesta scener var i Monaco, gav mig en förvånansvärt stark Rivieran-abstinens. Vore inte helt fel att ta en tur tillbaka snart! Bonne nuit!
L'apres midi (eftermiddagen) spenderade jag med att äta chokladcriossanter och titta på Amelie från Montmartre, eller Le fabuleux destin d'Amélie Poulin som vi säger här i Paris. Lite kliché men 100 % mys.
Franska tangentbord ar lite smatt kluriga att anvanda!! Men de ger en fin komisk klang pa allt man skriver, helt utan antrangning!! Det ar vad jag kallar komiskt latmaskeri!!!! Sa javla najs, jara!! OK, confession: jag kan kanske erkanna att jag ar pinsamt lattattraherad av lattheten i att utforma utropstecken pa franska tangentbord!! Och att jag handelsevis missbrukar denna funktion lite. (punkt, bra Stina). Man behover inte besvara sig med att halla in control, man bara trycker pa knappen!!!!!!!! Helt javla fantastiskt!!!
Nu ska jag lugna mig lite fran mitt exalterade tillstand. Jag ar namligen en person som vanligtvis ogillar flertalet utropstecken och ska inte lata mig bli foford av nyhetens behag och glomma bort mina varderingar. Imrgon kommer nodvandigare info om min vistelse, med prickar over bokstavarna far vi hoppas. Vi hors!!!!!!!!!!!!!!!!!
Återupptog nyss mitt lyssnande på Phoenix (franska genier). Kom att tänka på en lustig Facebook-anekdot som inträffade då jag skulle citera en, enligt mig, bra textrad från If I Ever Feel Better.
"Now I've watched all my castles fall, they were made of dust after all" skrev jag som status.
Min Moderate och smått Sverigedemokratiske bekant kontrade upprört med:
"Så typiskt er sossar... Bygger en jävla massa bostäder men ingenting är av bra kvalitet!"
Haha. Fb-memories! Att jag inte ens är sosse spelar ingen som helst roll för anekdotens komiska poäng, men jag känner mig ändå benägen att påpeka det, speciellt efter denna kommentar. Men enligt min Moderate och smått Sverigedemokratiske bekant så är alla som inte uppskattar hans Obama-är-en-dum-neger-skämt sossar.
"I feel really alone most of the time. Yeah, I've always felt this way. I mean, we're born alone. We die alone. And while we're here, we're absolutely sealed in our own bodies. It's really weird. God it freaks me out to think about it. We can only experience the outside world through our own slanted perspectives. Who knows what you're really like? I just see what I think you are like."
"And what exactly seem I appear to be? If you look closely?"
"Antagligen så hade mannen en stark åsikt. För om det var någonting som livet hade lärt Allan så var det att folk tenderade att tycka antingen si eller så."
Får man tillåtas skryta lite? Jag tycker nog det, för det är inte ofta allt i livet funkar. Ofta finns det ett störningsmoment i ens absoluta närhet (kaosinferno) eller dovt surrande i bakgrunden (ångest). Men just nu så känns faktiskt allt jävligt bra. Vänner och boende och jobb och väder och fysisk form (frisk) och sommarlov. Jag har haft en awesome sommar (Spanien, Skärgården, Rivieran, Gotland, Stockholm) och nu blir det Paris. Fram till dess ska jag njuta av Sverige i tre veckor till. Jag åker den 29/8.
Varför är svensken så rädd att säga vilket parti han röstar på?
"Hon fimpar cigaretten mot balkongräcket och tittar på mig som om jag föreslagit att vi ska gå hem till mig och binda varandra:
- Vad jag röstar på?
- Ja, vilket parti?
- Det kan jag väl inte tala om för dig, fnyser hon.
- Varför inte?
- Herregud...
Hon suckar, tar ett steg fram och trycker sedan pekfingret mot min bröstkorg.
- Du, det skulle krävas en mental ansträngning över min förmåga att förklara hur jävla fräck du är.
- Jag undrar bara vad du ska rösta på.
- Det har ingen med att göra.
Jag träffade nyss den medelålders kvinnan på en inflyttningsfest i början av maj. Innan hon surnade till hade hon ändå hunnit berätta om sin klassresa, sina två barn, den uppslitande skilsmässan, ensamheten, krogkvällarna och om den nya kärleken, han som kan knulla i timmar - utan rökpaus."
Första delen i en serie om landet som går till val 2010 l i SvD igår (4/7). Läsvärd.
Tittar just nu på filmen (500) days of Summer. Min typ av killar på film är inte alls de snälla poppojkarna, de brukar snarare vara de hunkiga hårdingarna eller de sexiga (franska) charmörerna. Men huvudrollsinnehavaren var så otroligt söt att jag var tvungen att googla. Döm min förvåning då jag upptäckte att jag redan gjort det en gång, här. Hm, tydligen så tycker jag inte alltid som jag tror. Läste att han ska spela i kommande filmen Inception med Leonardo DiCaprio. Psykologisk apokalyps-spänning med hotta män är precis min typ av film. Jag tror jag måste se den. Snarast.
Jag skulle vilja säga att jag på min semesters lata dagar slappar med en bok i hängmattan. Det låter så härligt, idylliskt, svenne-sommar-gulligt. Verkligheten är att det är bekvämare att slappa inomhus, i en vanlig soffa, utan bok. Det är inga småkryp, ingen blåst, inga moln, en jämn temperatur, och att läsa böcker går ju så... långsamt. Lite småångest har jag över denna insikt, inomhus finns ju året runt. Men sommaren är en färskvara. Du skulle ju inte dricka vatten istället för mjölk bara för att mjölken innehöll småkryp, eller hur? Hm, jag tror jag måste arbeta lite mer på mina argument. Om ni ändå väljer att köpa min tes trots min bristfälliga retorik så ska ni få lite fina litteraturtips av moi.
Naiv Super - Erlend Loe
Fördjupade studier i katastroffysik - Marisha Pessl
Erik han lever verkligen lagom
Han gillar öl, verktyg och slalom
Erik har en fläckfri bakgrund
Erik hade en perfekt barndom
Frid, fröjd och röda kåkar
Men en dag förstår han allt
Och han råkar ur balans
Han kan bara vara sig själv
När han åker utomlands
Sprit, öl och gröna påsar
Vi trevar efter känslor
Fredag den 25:e
I vårt välfärdssamhälle
Låtsas vi som det regnar
Ofta som som i England
Svenne gå och gör som vi nu
Eller gå och köp ett liv nu
Vi tar dig härifrån - bort från ditt fredliga, medelklass-lagomliv
Vi tar dig härifrån - bort till en skrämmande, spännande svenutopi
Jag vet. Det är otroligt old att citera en Snook-text nu. Speciellt då deras debut kom 2004, vilket är jävligt länge sedan. Men jag skyller på Oskar Linnros som fick in mig på gamla spår. Min vardag är inte alltför grå, men imorgon flyr jag ändå landet. Det ska bli härligt. Om två veckor är jag tillbaka, ni borde lyssna på det här så länge. Ciao!
Ett år i Paris blir förhoppningsvis inte så dumt. Imorgon ska vår franskalektion spenderas som frukost-picknick utomhus. De kallar det vår sista franskalektion. Jag kallar det uppvärmning. Ciao!
Haha. Titta på kommentaren på mitt förra inlägg. Jag har uppenbarligen blivit nominerad av Animissen i egen hög person till hennes tävling "månadens blogg". Först trodde jag självklart att det var ett skämt. Haha. Men via länken så såg jag att det var sant. Jag vet inte hur jag ska tackla det här. Först så skrattade jag tills jag tappade andan. Sen ringde jag en kompis på Skype (för att hon tycker att "Skype är mycket fräschare än msn") och även hon skrattade tills hon tappade andan. Sen tyckte jag att det var pinsamt. Sen tyckte jag att det var roligt. Jag har aldrig utmärkt mig i hennes blogg med en enda kommentar. Så hon måste ha hittat hit själv. C-c-coolt.
Sen så blev jag följaktigen ganska konfunderad. Vilka läser min blogg egentligen? Har alltid trott att den var tillräckligt intern och djup så att endast mina kompisar och en och annan samhällskritisk ung man läste den. Men tydligen så tycker Animissen om min blogg. Det är... ganska random. Men jävligt roligt ändå.
Min skrattande vän föreslog att jag skulle göra en undersökning med frågor som ålder och kön för att ta reda på vilka som läser. Jag var sanningsenligt nog rädd för att 1) ingen skulle kommentera och svara, eller 2) folk skulle svara oseriöst ("Jag är en man på 64 år"). Men skriv om ni vill. Och rösta på Animissens blogg. It would mean the world to me. Haha.