Loud

Nu är våren här och allting spännande händer på löpande band pangpangpang. På något vis verkar jag missa det mesta. Det känns som om jag är handlingsförlamad och/eller uppbokad och allting roligt cirkulerar omkring mig utan att jag riktigt når det. Jag har en obehagskänsla av att inte riktigt ha saker under kontroll, och jag hatar det. Allting känns lite smått uppochner, jag vet inte ens om jag kommer att vara i Sverige nästa år! Med klara besked om hur allting står till skulle jag återfå känslan av kontroll, åtminstone inbillar jag mig det.

Många har en speciell typ av ämnen som de gillar att ta upp, det vi skriver om i bloggen, på uppsatsskrivningar eller bara gillar att prata om. Min kompis är intresserad av gemenskap, att vi alla vill vara en del av den. En annan kompis jag vill se allting ur ett feministiskt perspektiv. Jag försökte skriva om gemenskap och feminism. Det gick sådär.

Skrollade igenom min blogg och insåg att jag tycker om att skriva om min egen betydelse och även om fördumning av samhället. Kändes inte helt bra. För 1. Får man tala om fördumning när man bara är 17 år? och 2. Att fundera över sin egen betydelse är egentligen bara ett tecken på storhetsvansinne (1. Bry sig om sig själv, 2. Narcissism, 3. Tala om sig själv i tredje person och 4. Vansinnesskratt mohahaha). Borde kanske byta bana innan det går för långt.

Vi bygger upp vårt samhälle, industrier, företag, ekonomi, jämställdhet, på väg mot någonting. Vi vet inte vad det är, men det är just det dolda mysteriet som har fått oss att fortsätta sträva framåt i tusentals år. Vi känner att vi kommer närmare och närmare svaret. För nu, nu när vi har kommit så långt i vetenskapen så måste vi ju vara nära.

Förr i tiden så hade de flesta existentiella och universella frågorna svaret i Gud. Regnet förklarades med Gud, sjukdomar förklarades med Gud och vår plats på jorden förklarades med Gud. Nu för tiden kan regnet och sjukdomar förklaras med kemiska formler och vetenskap. Det lämnar oss med frågan: om allt är vetenskapligt, varför är vi då här? När allting får en logisk förklaring, ökar viljan att ”finnas till”, att inte bara vara en produkt av atomer. Att vara en unik individ och inte bara en i mängden. När vi slutar förlita oss på att Gud har svaren sätts hela vår existens på sin spets och vi måste finna en ny mening. Vi har fler frågor nu när vi vet allting än förr i tiden då vi inte visste någonting.

När man läser Platon eller någon annan antik filosof, brukar man oftast slås av tanken på hur intressanta deras deras tankar är även idag. Man tänker att det är beundransvärt att deras tankar fortfarande är så relevanta. "Så fantastiskt det är att dessa åsikter har stått sig så bra i över två tusen år!" Behöver det betyda att de hittade någonting speciellt, som en universiell sanning? En sanning som fortfarande står sig idag?

Självklart var Platon en bildad och klok man med många intressanta resonemang. Men han var inte någon form av övermänniska, inte ens på den tiden. Den mänskliga hjärnan är likadant utformad nu som för 2000 år sedan, med samma möjligheter att filosofera. Ändå så ser vi på dem med en närmast övermänsklig beundran: "Wow, redan de gamla grekerna kunde ha intressanta idéer om kärleken och döden!"

Det kan i själva verket vara så att vi uppfattar deras tankar och åsikter som relevanta just för att de helt enkelt tänker som vi.  Vi känner kanske igen oss i det de säger för att det helt enkelt är våra tankar. Vi är fortfarande samma människor.

Den här veckan har jag haft galet mycket plugg. Inga lättviktiga töntsaker, nej utan miljögifter, andragradsfunktioner, filosofiessä om sorg, fördomar, stereotyper, vatikanstaten, påven och Mick Jagger. Detta hämmar såklart den här sidan (som oroväckande många har börjat läsa). Jag koncentrerar all min keativitet på andra saker, så att jag får svårt att klämma ut ens några droppar kreativitet här. Jag ska bättra mig.

Vi ses igen en mycket speciell dag. 6 April.

Man betalar ju för allt det man vill köpa. Inga konstigheter. Men tänk om man kunde betala för att slippa vissa saker. Sjukdomar, till exempel. Det är nog svårt att sätta prislappar på sådant. Hur mycket kan man till exempel paya för att slippa en maginfluensa? Ganska rejält med pengar tror jag. Den borde vara värd klart mer än både halsfluss och feber, vardagssjukdomarnas Rolls Royce eller Dom Perignon liksom. Om man kan casha ut för att slippa en maginfluensa så vet folk att man har flow på degen, koll på kulorna. "Hej, jag skulle vilja avbeställa två vinterkräksjukor. Ja precis, två. Du kan vaska den ena".