Loud

Åh vad jag skulle vilja ha en bildstudie av dagens ansiktsuttrycksevolution hos undertecknad. Vi sitter på ett café i Montmartre och njuter av livet. Allt är frid och fröjd. Jag vänder vid ett tillfälle tankspritt blicken mot en färgglad affär på andra sidan. På skyltfönstret står det skrivet en massa ord som bonheur, anti-stress och bonbons. Sedan hajar jag till. Bland bokstäverna kan jag plötsligt skönja ord som gröna grodor och saltlakrits. Jag ropar "je reviens!" till mina cafékamrater och flyger upp ur stolen. Bientôt så befinner jag mig i en svensk godisaffär vid namn Karamelli. Det är lösgodis runt hela väggarna och även alla andra sorters svenskt godis som Läkerol, Brio och Zoo. Det spelas ABBA och kassörskan har träskor. Jag blir superentusiastisk och köper en hel massa Läkerol Salmiak plus en godispåse som det står "favoritgodis" på. Ni som bor i Sverige har nog tyvärr svårt att förstå storheten i denna känsla. Det var fantastiskt.

Arg-på-mig-själv 1: Jag inser att Radio Dept. spelade på Le Carmen i Paris förra helgen och att jag missade det.

Någonting känns fel då man betalar 35 euro och går upp kl 07.00 en Lördag för att få skriva ett prov i åtta timmar.

Karneval på skolan idag, detta för att fira att fastan (le carême) är slut. Det är den enda dagen på året då klädkoden inte gäller och man får ha på sig vad man vill (men som det stod på infolapparna: ta med ombyte ifall vi bedömer att det är för chockerande eller dålig smak). Det sprang runt M&M:s, jättelika kondomer, teletubbies, en drös hippies, grottmän, en avatar, smurfar, killar-utklädda-till-tjejer, tre super mario, en vindruvsklase och en stor rubiks kub. Bland annat.

I samband Lördagens sushimiddag så körde vi wasabi-race. Reglerna var enkla: den som åt mest wasabi utan att röra en min vann. Det var jag. Jag vet därför att jag är cool. Starka kryddor är alltid en bombsäker coolhetsindikator.

Känslan när man går ner i métron från en blå himmel och sedan kommer upp för att mötas av en vägg av spöregn.

Vakna 10.30. Läsa 1984 utomhus i solen. Träffa vän. Gå till Franprix. Baka svensk äppelpaj. Portklocka piper. Titta på övervakningskameras display. Ropa till vän att det är en kvinna - och hon ser arg ut. Bli rädd. Snart inse att det inte alls är arg kvinna utan vän nr 2 på spontanbesök. Vän nr 2 inte alls arg, bara omedveten om övervakningskamera. Mycket underhållande. Vän nr 1, vän nr 2 och undertecknad äter äppelpaj i trädgården. En lektion 13.50. Första världskriget. Åka till Paris med vän nr 2, 3, och 4. Köpa mat och dryck. Tycka att miniflaskor med rosé är det sötaste jag sett. Inse att allt som är litet är sött. Picknick vid Seine. Vän nr 5 och 6 anländer. Fortfarande varmt 18.00. Åka till vän nr 5:s lägenhet i Montmartre. Kaffe och/eller mousserande. Äta middag med vän nr 1. Se på bio, The Kings Speach (Le discours d'un roi). Vän nr 1 har inget ID som man behöver för att visa att man är student (och därmed betala mindre). Säga trovärdigt att vän nr 1 och undertecknad är tvillingar. Det fungerar utmärkt. Fin film. Åka taxi hem. Låtsas vara tyskar. Somna.

Le soir quand elle s'ennuie 
Le soir elle s'enfuit de Soho (Stockholm) 
Viens me voir à Paris 
M'embrasse sur la bouche de métro 

Mais quelle jolie scène 
A Paris, à Paris 
En anglais je m'entraine 
Et j'attends gentiment le prochain rendez-vous 

Ce que c'est beau la Seine 
C'est beau les quais 
Dit-elle parfois 
Et à deux sur sa selle 
On se colle contre le froid 

Visste ni att det finns bloggar, skrivna av tonårsflickor, fyllda med död? Det visste inte jag, fram till att jag av en olyckshändelse råkade klicka mig fram till en av dem. Det var denna bild som jag fann intressant, men hittade snart förklaringen att den är från en mordutredning och att texten är skriven med ett läppstift av en man som senare benämndes som "The Lipstick Killer". Jag klickade vidare och fann mig själv överblickandes på mängder av svartvita bilder, föreställandes ondska i sin renaste form. Vissa måste varit mordplatser eller forskningscentrum, men de flesta var från förintelsen - de bilder som du inte hittar i skolans historiebok. Förfärad och äcklad så tittarjag uppe i vänstra hörnet på den svarta layoten och finner att skribenten är Flowerette, Woman, 17 years old. Denna nattsvarta morbiditet gör mig livrädd, men ändå fascinerad.

Jag ska på vinprovning kl 08.30 på i morgon bitti. Det är sådant man får ta när man bor i Frankrike.