Tyvärr, tåget har redan gått
Är du 15 år och vet vad du ska bli när du blir stor? Vet du vad du vill göra efter gymnasiet, resten av ditt liv?
Här tror man att jag ska säga "grattis, vad skönt att du har bestämt dig!". Men det gör jag inte. Tills dess, om FYRA år, har du antagligen sett och upplevt nya saker och vill antagligen inte samma sak längre. Och vad gör du då om du är fast vid ett val du gjorde när du var 15 år?
Jag har mina aningar om vad jag vill göra, men jag vägrar att välja en specifik inriktining nu. Nyss var jag liten och kände att jag hade hela världen framför mig, alla möjligheter i världen! Nu, när jag kommer närmare det slutgiltliga, känner jag hur vägen börjar smalna av. Det är det som gör oss så stressade.
Om man inte läser rätt kurser har man inte rätt behörighet för att komma in på sin högskoleutbildning. Då kan man läsa upp kurserna på Komvux men är då mycket lägre prioriterad att komma in. Ska det verkligen få vara så? Att vi, som inte ens är myndiga, ska göra dessa val?
Tänk om man gör fel. Resan du vill göra är plötsligt för långt bort. Du har köpt fel biljett och tvingas därför stiga av tåget vid fel hållplats, långt tidigare än vad du hade tänkt dig?
Det kanske hände för den drygt 35-åriga, småfete mannen i smutsiga byggkläder på tunnelbanan. Du vet han som luktar illa och inom loppet av 10 stationer halsar fyra 7.0%-iga päroncider. Han kanske valde fel val som ung, lat 80-talist.
Sådant gör mig rädd. Och motiverad. Jag tror att vi 90-talister är väldigt motiverade, det borde vi i alla fall vara. Det är ju faktiskt vi som ska bli de nya vuxna.
