Fem gånger Gud




Andaktsberget. Favoritplatsen,  som nästan fick mig att bli religiös. Om än bara för ett litet tag.
I juli var det hemskt att lämna denna plats. Insikten om att allt var slut fick mig att gråta och hyperventilera, precis som alla andra. Nu ska vi tillbaka och jag längtar inte ens. I october, kallt och kort - bara en helg - ska vi ses igen på stället som är menat för sommaren. Jag undrar om jag ens borde åka tillbaka, det kanske förstör bilden av hur det var.
Imorgon bär det iallfall av, med de bästa: Madde, Lollo, Emelie & Frida.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0