Allt vi har nu är saft och kex
Kalla det vad ni vill.
Jag kallar det äventyr.
Kommer att sakna våra lektioner.
men det inser jag inte förrän nu.
Ingen uppskattar någonsin saker förrän man är på väg att förlora dem.
"Idioti", fräser jag, samtidigt som jag vet att jag är likadan.
LMAO
Vi skrattar åt olyckan och misären. Vi skrattar den rakt upp i ansiktet när den är som mest uppenbar. Vi skrattar åt det sorgliga i situationen. Vårt skratt är det enda som hjälper som smärtstillande medicin. Men vi har iallafall alltid varandra. Även när den medicinska effekten avtar.
Paradoxalt
Vill bara att tiden ska gå, att den hisnande ska susa iväg. Samtidigt vill jag pausa. Jag är rädd för att förlora det som finns, men otålig och förväntansfull över vad som kommer att hända.
Så bra att jag inte har någon rubrik
Livspussel
Pusslet har utvecklats.
De bitar som inte passade förut har tagits bort, och nya har lagts till.
De är bitar jag har saknat, och nu plötsligt finns de här.
De passar perfekt.
Tack.
De bitar som inte passade förut har tagits bort, och nya har lagts till.
De är bitar jag har saknat, och nu plötsligt finns de här.
De passar perfekt.
Tack.
Om ett träd faller i skogen...
Orden som skrivs på tangenter har mindre kraft än handskrivna.
De saknar tyngd.
Och de kan lätt raderas i en jämn domino-takt genom att hålla in en knapp.
Till skillnad från en penna eller en skrivmaskin, så försvinner de för alltid,
inga spår kan synas kvar.
Därför tappar orden respekt,
de blir bara tillfälliga symboler.
De saknar tyngd.
Författares kända dramatik hämmas.
Det ingår i deras roll att hata sina första försök till verk,
att knyckla ihop papprena till bollar och effektfullt kasta iväg dem.
Eller riva dem i småbitar.
Nuförtiden har denna tillfredställande dramatik ersatts med en knapp: delete.
Inga spår finns kvar.
Ingen dramatik har ägt rum.
Om man skriver en text och raderar den, har det hänt något då?
Har något förändras?
Finns den?
Escapologist
= someone who is expert in the art of escaping
Halv grek plus turk
Tack för en underbar födelsedagsmiddag!
På väg mot himlens höjd
Ett år har gått.
När det gick var tiden i normaltakt,
men nu i efterhand känns det som om den gick snabbare än normalt.
Om det går lika fort igen så kommer det snart att vara vår 2010.
Vad har hänt då?
se dig om
det är här du bor
där hänger jackan
där står dina skor
vilka öden förde skorna hit
nu är liten stor
nu är himlen vit
se dig om
här är din beskärda del
stor eller liten
trasig eller hel
blev du stärkt av allt
eller sårad och öm
vad blir rätt och vad blir fel
när släpper man en dröm
se dig om
är du hungrig eller nöjd
är vägen snårig
eller öppen och röjd
du kan sitta upp nu
eller kasta dig av
på väg mot himlens höjd
eller på väg ner i din grav
CUPCAKES
Jag är expert. Hörde ni det: expeeeeeeert
Like a baloon which is about to burst
Jag har den på mig idag. Kjolen.
Den som är silkig och lätt och som aldrig blir skrynklig.
Den som är grön och mönstrad med tempel-mönster.
Den som är faller rakt och fladdrar när man går,
men som blir rund som en ballong och glänser när man snurrar.
Idag ska jag cykla med den så att den fladdrar över pakethållaren.
Idag vill jag ha vår.
Framöver: fucking åmål, diskussioner och om jag har tur; våfflor.
Den som är silkig och lätt och som aldrig blir skrynklig.
Den som är grön och mönstrad med tempel-mönster.
Den som är faller rakt och fladdrar när man går,
men som blir rund som en ballong och glänser när man snurrar.
Idag ska jag cykla med den så att den fladdrar över pakethållaren.
Idag vill jag ha vår.
Framöver: fucking åmål, diskussioner och om jag har tur; våfflor.
Optimister
