Tankar en onsdagskväll
- Ute är det svart, iskallt och vackert. På omvägen hem så gnistrade buskar och asfalt, mitt bland allt det svarta.
- Gick förbi baksidan på mitt gamla hus. Där bodde jag i femton år. Nu gick jag upp på tomten, precis som jag gjorde varje dag då jag bodde där. Tittade in genom panoramafönstrena. De var alltid läskiga från insidan då man bara såg mörker, jag trodde alltid att jag skulle se någon stå och titta in. Nu gör någon det. Det är jag.
- Den nya lyckliga familjen har inte målat över den röda fondväggen med det stora fula flygplanet på, som mamma målade på fri hand. Jag vet att det inte är kärlek men ibland så känner man det man vill känna.
- Jag har mer känsel i hjärtat än i benen.
- På två dagar har jag sett två olika verklighetsbaserade filmer om elände i världen. Det har både skadat mig och hjälpt mig. Jag vet bara inte hur.
- Tänk om du lämnar mig. Vad händer sen? Jag vill höra dig säga att det är troligare att världen går under och att katten börjar flyga, än att vi försvinner. Säg det.
- Jag vill till Paris.
- Det jag saknar mest i mitt liv är: en känsla av att saker och ting hänger samman och att allt ska gå bra till slut.
