Loud

Det känns som om jag är under en vattenyta. Jag vet att jag borde få panik och kämpa för mitt liv. Ändå är jag lugn. Bubblorna bubblar sakta ur min mun samtidigt som jag sjunker, djupare och djupare. Ovanför ytan står människor, viliga att hjälpa. Vi är nära varandra,  fast ändå är det två helt olika världar.  De skulle kanske kunna dra upp mig, om jag bara lät dem göra det. Så varför gör jag det inte? Det är bara kortsiktiga lösningar. Jag skulle ändå falla tillbaka, ner i vattnet igen. Det är ingenting jag kan bestämma över.