Loud

Plötsligt bland allt utfyllnadsprat skapas en paus. Efter några sekunder har pausen eskalerat till ett stort tomrum. Det som bara skulle vara ett kommatecken i konversationen, blev plötsligt så mycket mer; en punkt, ja kanske rent utav ett nytt stycke. Ord och meningar formuleras i huvudet. Men det känns som att efter en sådan lång paus kan de inte längre bara vara lösa ord, de måste plötsligt betyda något. Tystnaden blir öronbedövande, och glappet växer sig allt starkare. När första ordet yttras släpper förtrollningen. Allt är avdramatiserat. Tittar på klockan; endast en halv minut har gått. En halv minut, det vill säga trettio sekunder, som har passerat omvärlden obemärkt förbi.