Loud

Hon hade inte tänkt på flickan på väldigt länge, inte på flera år. Därför var minnesbilden av henne det enda som dominerade. När hon hörde sanningen om flickan, så som hon är idag, så var det inte alls samma person som hon mindes: frisk, glad och sprallig. Samtidigt som hon blev bestört och ledsen kände hon också skam, skam för att hon inte hade brytt sig. För att hon bara hade klamrat sig fast vid ett banalt minne, och inte ens märkt flickans frånvaro, ännu mindre hennes förvandling. Det kan hända vem som helst, även fast risken varierar.

Jag tänker på dig. Nu gör jag det.