Loud

Jag har inte varit i kyrkan sedan konfirmationen. Det är i sin ordning, det verkar vara så ungdomar gör. Men så var jag där idag. Jag och mina kompisar sänkte ensamma medelåldern med några hundra procent. Dessa gamlingar som överbefolkar kyrkan. De som klär upp sig på söndagarna. De som med darriga ben tar nattvarden. De som vi skrattar lite åt bakom deras ryggar, kallar dem för gulliga och fnyser om att kyrkan, vad är det liksom, egentligen? De kommer snart att vara borta. Och med den generationen dör också svenska kyrkan, för att vilka ska fylla upp deras platser? Inte är det våra föräldrar, och inte är det vi. Jag känner plötsligt en extrem saknad. En saknad över någonting som inte ens är borta än, och en saknad över någonting som jag aldrig ens besökt eller uppskattat.

Dö inte.