Loud

Kvällen var som good old times. Men ändå inte. Vi skrattade åt minnen som nu i efterhand är formade till perfektion. Jag inser att det kanske är det enda vi har nu; minnen. Och framtidsutsikterna för nya minnen är dystra. När vi ses allihopa igen är chanserna stora att vi skrattar åt samma gamla minnen. De kanske aldrig blir fler.