Loud

Idag hade vi ett Luciatåg på Volvo Trucks. För att ta oss dit så fick vi åka RER B genom Paris värsta bilbrännar-förorter. Det var fruktansvärt, trasiga hus och näst intill kåkstäder. Skillnaden mellan dessa och "mitt" Paris - innerstaden och min stadsdel Neuilly - är som två skilda världar. Volvo Trucks är de största konkurrenterna till min världpappas familjeföretag, därför hade jag lovat att inte sjunga mitt bästa. Mitt uppdrag misslyckades dock; vi fick blommor och stående ovationer. Jag fick nästan dåligt samvete, som om jag hade förrått min egen familj. Ibland så dagdrömmer jag om att Janne-Frasse ska låta mig ärva företaget. "Stina, ecoutez bien. Je laisserai l'enterprise de la famille à vous. J'ai de la confiance en vous. Gardez-la bien." Min värdpappa ni-ar mig. I Sverige ni-ar man nästan inte ens kungen längre. Jag ser detta som ett tecken på ömsesidig respekt, eller möjligtvis ett tecken på att jag snart blir VD.