Nr 2 - Skadeglädje

Skadeglädje - den enda sanna glädjen. I en värld av artighet, ni-ande, bo i någon annans hus och "Pourriez-vous me passer le sel, s'il vous plaît?" så bara skriker kroppen efter den primitiva driften att få skratta åt någon annans missöden. Jag inte drar mig för att skratta med när Louise och Sophie berättar att den tredje systern brukade gå upp mitt i natten och äta alla bitar i sin chokladkalender, men att driva med en familjemedlem känns än lite väl magstarkt. Därför utnyttjar jag mina vänner. Såklart. Förlåt, Ingrid.
Tid: 20.00
Scenario: Jag och min värdmamma står i köket. Out of the blue så säger jag att det var "ultra marrant" på Luciatåget på Volvo, för att min vän Ingrid skulle läsa en del av lucia-dikten och läste fel (redan här börjar det bli lite roligt). Hon skulle säga "Elle illumine ses tènèbres", men istället så sa hon "Elle illumine ses timbres" och alla 100 personer i vår franska Volvo-publik började skratta. Istället för att säga "hon lyser upp sitt mörker" så sa hon "hon lyser upp sina frimärken"! Frimärken! Min värdmamma skrattade. Vi skrattade tillsammans.
Mission skadeglädje: Completed.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0