Loud

Jag har hört att det är vanligt att tänka sista-gången-tankar då man är döende. Sista gången jag klappade en hund, sista gången jag kysste någon, sista gången jag dansade eller sista gången jag simmade. Man försöker komma ihåg de tillfällena och ångrar djupt att man inte vid den tidpunkten förstod att det var sista gången, och därför inte njöt av det. Då var det ingen stor sak, då var det bara en vanlig hund, bara vanligt vatten eller en vanlig kyss. Vi kanske borde tänka på de saker vi gör som om det är den allra sista gången, för vi vet aldrig när den kan vara. Jag tittar ut genom mitt fönster och ser det glittrande vattnet utanför. Plötsligt vill jag inte göra något annat än att simma. Egentligen så är livet bara passerande ögonblick av händelser. Ögonblick av händelser som bildar en transportsträcka mot de allra sista.