Pappa, jag önskar mig en atomklocka
I ett laboratorium i Bonn står det en tre meter lång metallcylinder. Det är en atomklocka, och för närvarande är det den mest exakta klockan man känner till. Den är mer exakt än jordens rotation.
En sådan precision gör mig förbluffad. Den har tydligen mycket lite med jordens rotation att göra. Den är bara något som någon har bestämt. Det tycker jag om. Märkligt nog känner jag att tiden blir mer handgriplig på det viset. Jag tror att jag önskar mig en atomklocka.
Som kompensation för jordens oregelbundenhet lägger man till en sekund då och då. Senast de la till en sekund var i juni 1994. Det var det ingen som sa något om. En sekund är 9.192.631.770 svängningar av en celsiumatom. Jag tycker det är många.
Jag minns när vi drack mjölk i lågstadiet. Vissa hade fått klockor med hundradelar så vi tog tid på de mest absurda saker. Det var den stora grejen på den tiden. En lång period gällde det att dricka mjölken så fort som möjligt. Jag behövde alltid mer än 5 sekunder, men Simon, den hejaren, drack ur hela förpackningen på mindre än 1 sekund. Jag tycker att det är imponerande. Själv företar jag mig ytterst få saker på mindre än en sekund.
Men det är ingenting emot vad celsiumatomerna håller på med. Jag blir irriterad. Varför har ingen berättat för mig om detta? Förstår inte fysiklärare att sådana upplysningar gör hela skillnaden? Är de dumma?
Orsaken till att jag valde bort fysik var ju för att vi satt och tecknade protoner och neutroner utan att fatta hur allt hängde samman. Jag hade tråkigt.
Tiden nämndes aldrig. Inte en enda av mina lärare har nämnt tiden. Kanske har de haft kunskap om den hela tiden. Isåfall borde jag hämnas. Jag känner mig lurad. Jag känner att jag inte kan lita på någon längre.
