Loud

Underbaraste tisdagen på mycket mycket länge. Vid 19-tiden när mörkret fallit över staden så placerade jag, Disa och Carro oss på ett hemligt café/restaurang/bar (i Paris är de flesta ställen alla tre) där värmelamporna var på högsta värme, även inomhus. Där jobbade världens snyggaste servitör, mörkhårig med mörka ögon och med smashing ansiktsdrag. Mystiskt gled han omkring, tände nonchalant eld på våra crêpes med calvados, gav oss med en blinkning gratis glass (7,50 euro sparade, merci liksom) och rättade Carros franskaläxa. Utan att yttra mer än 5 ord. Nous l'adorons, oui oui. Vi blev helt tagna och skrev "Merci pour l'aide" ("Tack för hjälpen") på notan innan vi gick. Vi lär komma tillbaka.