Loud

Perfect match. Igår hade dessa två fransyskor myskväll. Det blev en seriös cry movie, The Notebook. Jag grät. Jag brukar inte vara en särskilt stor filmgråtare, och jag var inte ett dugg rörd av kärlekshistorian mellan hunkiga arbetarpojken och vackra rikemansflickan. Jag blev rörd av gamlingarna. Det är något visst med kärlek mellan gamla människor. De gör mig oroväckande gråtmild.

---

Som världen som sagt ofta ter sig så finns det ingen verkan utan orsak, och den sistnämnda var en någalunda vildare fredagskväll. Morran blev firad med bomber och granater med utgångspunkt från Café Chic, en restaurang på 126 rue Faubourg Saint-Honoré med galet goda cocktails och grym musik. Paristips! Resten av natten hänger jag ett mystiskt skynke över, men sägas kan att vi hade en treflig natt.