Livsåskådning (ej slutgiltig)
- Jag vet inte vart vi kommer när vi dör, men jag känner mig heller inte tvungen att veta.
- Jag ser ofta mig själv som en ganska spontan leva-i-nuet-person med lättviktiga intressen, men ju mer jag funderar (framför allt existentiellt) desto mer inser jag att jag faktiskt har starka föreställningar och värderingar om livet.
- Jag tror på evolutionen, samtidigt som jag inte vill tro på den. Evolutionen talar för den stora massan, för artens utveckling, inte individens. Jag känner ibland en lätt rädsla för kollektivet. På ett bortskämt i-landsvis så ser jag ner på den stora massan, och jag är rädd för svennelivet, för jantelagen, för att vara en del av systemet och för att vara fast i det.
- Jag vill värdera rättvisa högst i livet. Men som en ung, studiemotiverad student i västvärlden så fokuseras min livsåskådning mest till mig själv som individ. Jag värderar därför lycka och att lyckas mycket högt, fastän det låter så egoistiskt att jag knappt vill erkänna det.
- Jag tror att jag är en småpessimistisk optimist. Jag ser mestadels ljust på min omvärld, men har en förkärlek för att lyxgnälla.
- Jag är rädd för samhällets fördumning, för den växande fanatismen på alla fronter och för att misslyckas.
- Jag vill säga att jag tror på kärleken, men hittills så har den inte bevisat för mig att den förtjänar att tros på.
- Jag tror på själens rening genom lek och skratt.
- Jag tror på vänskap, och jag tror på att vara snäll.
Kommentarer
Postat av: lisa
gud vad jag älskar att läsa din blogg stinis!
allt är så rätt. du är bara bästo <3
Trackback
