Treenigheten
På ett dygn så återupplevde jag flera delar av min barndom. Nummer ett är varm choklad. Detta har druckits för många gånger de senaste dagarna. Nummer två hände i onsdags kväll. Klockan är 00.30 och jag och Morran (Carro) har pluggat hela dagen. Vi bestämmer oss då för att vi är värda lite avslappning i form av... Mumin. Sagt och gjort, vi kryper upp i min säng och tittar på "Vinter i Mumindalen". Sjunger med i papapapapapapamamamamamama, skräms upp riktigt rejält av Morran (den i filmen alltså) och flämtar till när Lilla My fryser till is av Isfrun. Nummer tre hände i går eftermiddag då läraren i vår kurs Frankrike och fransk kultur tog fram kritor och bad oss att färglägga en Paris-karta. Färgläggning är otroligt underskattat. Man borde färglägga saker oftare.

Jag mår bra nu. Det känns harmoniskt. Det finns absolut ingenting förargligt med vare sig choklad, Mumin eller färgläggning. Jag tror starkt den positiva effekten som oförargliga saker besitter. Jag tror på själens rening genom choklad, Mumin och färgläggning.

Kommentarer
Trackback