Loud

Tid: Söndag 19:00

Huvudpersoner: Stina och Felicia ca. 17 år

Biroller: Två barn ca. 5 år

Statister: Övriga passagerare

Scenario: Trötta som två 4-barnsmammor sitter de två huvudrollsinnehavarna på tåget på väg hem. De vill helst bara slumra till lite, alternativt gå igenom minnen från lördagsnatten för tolfte gången. Förbi springer då de två birollerna, tjoande och tjimande. De finner lyckan i det enkla nöjet att springa fram och tillbaka i vagnen. De skriker entusiastiskt av skratt. De två huvudrollshavarna blir arga och irriterade, väser att "nu får det väl ändå räcka" och "hur kul kan det vara egentligen?".

---

Var jag också så där entusiastisk när jag var liten?  Jag vill inte plugga matte, så jag börjar göra en lista.

- snö

- knutar

- djur som var större än jag

- häftapparater

- stark vind

- glassbilen

- smällbär

- saker som hade guld- eller silverfärg

- åka hiss

- mjölk

- stava rätt

- världsrymden

- dansa till Vivaldi

- äta glassen så långt ner i struten som möjligt

- saker som kunde kastas

- saker som farfar gjorde

- detektivverksamhet

- melodifestivalen

- vattenpölar

- slå i Nationalencyklopedin

- saker som glittrade

- hemliga klubbar

- vara vaken länge

- kojor

- röra i glassen tills den blev sås

Listan tar aldrig slut. Jag var alltid entusiastisk. Jag gick aldrig, jag sprang. Jag funderar på att göra en lista över saker som gör mig entusiastisk idag. Men jag vågar inte. Jag är rädd att den ska bli kort. Jag borde aldrig ha slutat springa.