Nunnan

I dag har jag tittat på dokumentären Nunnan. Den handlar om Marta, en ung tjej som nyss har tagit studenten. Istället för att tjoa och tjimma och åka flak och leva livet så väljer hon att gå i kloster. Hon stänger in sig själv i den oerhört stränga karmelit-ordern som har ett katolskt kloster i Sverige. I klostret går man upp varje morgon kl. 05.30 för bön och under dagen får nunnorna inte använda TV, tidningar, radio eller ens prata med varandra. Denna frånvaro av distraktion ska göra att man kan rikta all uppmärksamhet mot Gud. De får aldrig gå utanför klostermuren och får endast mottaga besök från sin familj sju dagar per år, då i en cell bakom galler. Marta är otroligt lycklig över sitt val, hon ser det som en gåva att få tillbringa hela sitt liv i klostret. För det är ett livsåtagande hon gör, när man väl har flyttat in i klostret så är det för alltid. Marta kommer att begravas i klosterträdgården.

Min första reaktion när de tände lamporna i klassrummet var klaustrofobi. Jag ville bara springa ut på Paris gator och skrika av lycka för att jag var fri och skaka av mig olustkänslorna. Samtidigt så kändes mitt liv och mina intressen otroligt lättviktiga. Martas val är bortom vad jag kan förstå, och det gläder mig att jag inte är obligerad eller i stånd att göra det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0