Op. 23 no. 9

Lyssna för stämningsmusik till inlägget
Ibland när det är mörkt så får framträder denna sång i mitt huvud. Då är det omöjligt att tillintetgöra den. Jag känner mig förföljd, paranoid, rädd. Jag ser framför mig hur jag skräckslaget springer i en snårig skog medan paniken stegras i takt med musiken. Vid crescendot så inser jag att jag är omringad från alla håll, och därmed chanslös. Det allra äckligaste är att den är näst intill munter och glad. Precis lika äckligt som det är med obehagliga dockor, clowner eller jultomtar. Åh, vad jag ångrar att jag nyss lyssnade på den. Hoppas att ni också har svårare att sova i kväll.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0