La vie est belle. Très belle. Trop belle. Fabuleuse. Och nej, jag försöker inte posa surmulet och I-don't-give-a-fuck-likt däruppe till höger. Jag försöker bara efterlikna Auguste Rodins kändaste skulptur
Le Penseur (The Thinker), vars fantastiska utställning vi var på idag. Innan så lagade jag + väninnor en fransk lunch chez Disa à Montmartre med baguette och ost och en flaska rött och allt som hör till. Après l'exposition så passade vi på att kika in på Napoleons grav i
Les Invalides, varefter vi satte oss utomhus på ett café vid École Militaire. Il faisait tellement chaud och jag tog av mig kappan och satt endast i denna klänning. Oui, klänning. C'est
ouf. Den söte servitören flörtade med kommentarer som: "
Vous avez un sourire comme un pub de Freedent" (Du har ett leende som en tuggummireklam), men Disa och jag var rörande överens om att han schabblade bort det på slutet genom att prata engelska för man ba
1) Tu peux pas, 2) Je veux pas. Voilà, c'est pas compliqué ca. Bisbisbisbisbis!
