Att svära i kyrkan
Ett fenomen som aldrig slutar förvåna mig är homogeniteten bland Sveriges ungdomar. Viss musik, TV eller film verkar alla klassa som utomordentlig och enastående underhållning. Det blir som ett allmänintresse, en kollektiv hyllning som växer sig orealistiskt stor. Att gå emot strömmen och säga att man inte gillar dessa saker leder till socialt självmord. Typ. Jag upplevde inte att Michael Jackson föll mig i smaken (och nej, inte efter hans död heller). Jag fick även nog av Gossip Girl, precis som jag fick av Coldplay. Men om jag nämner detta högt så måste jag omedelbart hålla för öronen och skydda min kropp mot tomatkastning, för det är tamejfan varje gång som någon picky person med gäll röst skriker: "Va?! Gillar du inte Michael Jackson/Gossip Girl/Coldplay?!". Tröttsamt. Därför räknar jag med upplopp, stormning och skriftlig giljotinering när jag nu ska fråga er detta: Är inte Solsidan liite överskattad?
Kommentarer
Postat av: Ludvig
Stämmer bra det.
Lustigt att vi uttryckte nääästan samma sak med 8 minuters marginal mellan inläggen.
Postat av: B.
Haha Stina!
Det finns inget som Ove Sundberg <3
Postat av: Anonym
Den är överdriven och sjukt hypad, så den kanske inte lever upp till allas förväntningar efter dessa överdrivna hyllningar, men den är fortfarande ASBRA :D
Trackback
