Loud

Idag har jag överlevt. En fruktansvärt inkompetent sjuksköterska gav mig 6 nålstick i båda armarna utan att lyckas träffa rätt en enda gång. Jag gick runt hela dagen och såg ut som en sprutnarkoman. Min mamma tycker att jag borde göra ett expriment, stoppa in vattenballonger i bh:n och sen skriva om hur annorlunda folk behandlar en. Känns lite 90-tal att parodisera silikonboomen. Skulle hellre kavla upp ärmarna och skriva om hur folk behandlar en 17-årig heroin addict. Känns lite mer 10-tal, lite trendigare.

Nämen nu har jag visst inte skrivit på ett tag. Fy fabian vad dåligt av mig! Idag var jag i skolan, fast jag mycket hellre hade letat efter sockerdricka i trädgården eller hittat på ruskiga svordomar (kan inte skriva vilka, jag vill ju inte förpesta luften här inne heller!). Matematik B ska man visst göra, räkna och räkna och räkna. Ingen har kommit på hur man dansar i taket eller hur man spelar trumpet utan trumpet, men plutifikation och sånt, det har dom allt kommit på! Skitoxe vad jag tycker det är trist. Sen gick jag till gymmet, lyfte lite hästar och så ni vet. Fast egentligen så behöver jag inte träna för jag är världens starkaste tjej. Inte många som vet, men så är det.

Jag är just nu: arg, sur, stressad, trött, mätt, irriterad, noll motivation, ledsen och helt apatisk. Det är inte helt ofta jag känner alla oönskvärda dessa känslor på en gång, men vid vissa olyckliga stunder så möts de alla vid samma vägskäl och krockar. Pang säger det då. Jag har inte nog med tillförlitliga bevis för att styrka varför jag känner så här just nu. Det bara blev.

Nu vill jag helst radera detta manodepressiva inlägg direkt, men det är väl ganska så fegt? Det går ju över, det går över. Jag är faktiskt inte ett deprimerat pessimistbarn, bara vid dessa olyckliga frontalkrockar.

Narkissos är felaktigt svartmålad! Den vackra ynglingen som blev förälskad i sin egen spegelbild har kallats både dumdristig, egotrippad och självisk. Han har även gett namn åt ett syndrom, Narcissistisk personlighetsstörning, som kännatecknas av extrem självhävdelse, bristande verklighetsuppfattning och brist på empati. Det är alltså skamligt att älska sig själv mer än någon annan.

Men jag skulle inte vilja påstå att Narkissos är sämre än någon annan. Medan han är öppen med sin självälskan, gömmer vi oss bakom falska ädla intentioner. Ta bara kärleken till våra barn, att älska dem är endast en djurisk instinkt för att kunna leva vidare genom dem, och komma ett steg närmare odödlighet.

Våran nobla drift att skydda våra barn är slugt förklädd till osjälvisk kärlek, men den är i själva verket endast ett bevis på vår rädsla för att dö. Nnarkissos borde inte bli svartmålad - han borde hyllas som den enda som har vågat komma ut ur självälskarnas garderob!

Visste du…

-att jag vill ha – mer tid.
-att min senaste kyss – var under stjärnorna.
-att jag lyssnar mest på – Phoenix, Franz Ferdinand och the Hives.
-att jag pratar – för mycket.
-att jag inte gillar – listor i bloggar och prettomänniskor.
-att jag avskyr när folk - särskriver.
-att äkta kärlek är – något jag inte upplevt än.
-att jag gillar att – ironisera det jag skriver om.
-att jag är hemligt kär i – Peter Jöbacks låt ”Higher”.
-att sist jag grät var – när ”If I ever feel better” påminde mig om en oönskad del av mitt liv.
-att när jag vaknar på morgonen – hör jag ”Uptown Girl” och sen äter jag en halv lime.
-att idag har jag – lärt mig om temperaturinversion och köpt ännu en sommarklänning.
-att jag just nu tänker på – grottsymboliken i Ovidius metamorfos Ikaros.
-att imorgon kommer jag – säga ”yo” till alla jag träffar istället för hej.
-att jag hoppas – att jag kommer ihåg det ovanstående.