Quoted
Min samhällslärare:
"Liberalismen har en mer positiv världssyn medan realisterna tänker: det är nattsvart, kallt, jävligt, blött och jag vill inte vara här... eller var det min gårdagskväll jag tänkte på nu?"
Stinky & Morran
Allt är frid och fröjd i Mumindalen.
-
Tycker du att den här är stark?
I samband Lördagens sushimiddag så körde vi wasabi-race. Reglerna var enkla: den som åt mest wasabi utan att röra en min vann. Det var jag. Jag vet därför att jag är cool. Starka kryddor är alltid en bombsäker coolhetsindikator.
Jag fann det!
Jag fann det. Nagellacket som jag ägnat ett helt inlägg åt och oproportionerligt många tankar. Det var till och med samtalsämnet under familjens söndagsbrunch. Bernadotte-blått konstaterade vi att färgen var. Känner mig fruktansvärt ytlig. Till mitt försvar kan sägas att jag även gjort något mindre ytliga saker det senaste dygnet. Jag såg baletten Coppélia på Opéra Garnier, besökte ett medeltida slott i St Germain-en-Laye och gav min vattenflaska till en törstig man på tåget.
Känslan
Känslan när man går ner i métron från en blå himmel och sedan kommer upp för att mötas av en vägg av spöregn.
Colonel Fabien
Just det, igår fick sedan nog av att vara ljuva som skogsälvor så vi gick hem till Mimis lägenhet där vi lagade fajitas och drack desperados istället. Man ser tydligt att detta är en typisk fransksvensk dukning: klassiska IKEA-tallrikar och en rulle rosa toapapper på grund av nationell brist på hushållspapper, samt på vitt toapapper. Varför toapappret i Frankrike är rosa är för mig ännu ett mysterium. Om någon har svaret så dela gärna med er!
Initials BB
- Stina, om du skulle beskriva din vår i Paris 2011 med ett ord, vad skulle du säga då?
- Picknick...
Jag ser framtiden klart och tydligt. Igår så rymde vi storstadslivet och begav oss ut till ett av Paris stora grönområden Bois de Bologne. Varmt var det. Så varmt att jag lade drycken på kylning i bäcken. Mimi hittade en käpp och begav sig ut på skogsexpedition medan jag band en blomsterkrans av smörblommor.
Ca plane pour moi
Vakna 10.30. Läsa 1984 utomhus i solen. Träffa vän. Gå till Franprix. Baka svensk äppelpaj. Portklocka piper. Titta på övervakningskameras display. Ropa till vän att det är en kvinna - och hon ser arg ut. Bli rädd. Snart inse att det inte alls är arg kvinna utan vän nr 2 på spontanbesök. Vän nr 2 inte alls arg, bara omedveten om övervakningskamera. Mycket underhållande. Vän nr 1, vän nr 2 och undertecknad äter äppelpaj i trädgården. En lektion 13.50. Första världskriget. Åka till Paris med vän nr 2, 3, och 4. Köpa mat och dryck. Tycka att miniflaskor med rosé är det sötaste jag sett. Inse att allt som är litet är sött. Picknick vid Seine. Vän nr 5 och 6 anländer. Fortfarande varmt 18.00. Åka till vän nr 5:s lägenhet i Montmartre. Kaffe och/eller mousserande. Äta middag med vän nr 1. Se på bio, The Kings Speach (Le discours d'un roi). Vän nr 1 har inget ID som man behöver för att visa att man är student (och därmed betala mindre). Säga trovärdigt att vän nr 1 och undertecknad är tvillingar. Det fungerar utmärkt. Fin film. Åka taxi hem. Låtsas vara tyskar. Somna.
(Bilder från Linn)
Människovärde
På den senaste tiden så har jag funderat en del på det där med människovärdet. Ligger människovärdet konstant på en fast hög nivå eller är det rörligt, precis som på en vara på marknaden? Om sålunda är fallet, kan människovärdet då sjunka till noll och ingenting? Jag vill tro att människovärdet fungerar som guldmyntfoten innan första världskriget. Då hade guldet alltid ett konstant undre värde, oavsett hur andra valutor och varor förhöll sig runt om i världen. På så vis så skulle det finnas en sorts minimumgräns. Ett värde som man aldrig kan sjunka under, oavsett hur värdelös man känner sig.
Om vi nu antar att människovärdet är rörligt, så borde ju värdet på en individ stiga/sjunka i relation till efterfrågan. Betyder det att man ökar i värde om någon plötsligt börjar älska en?
Om vi nu antar att människovärdet är rörligt, så borde ju värdet på en individ stiga/sjunka i relation till efterfrågan. Betyder det att man ökar i värde om någon plötsligt börjar älska en?
Vad tror ni?
Just so parisian
Paris-klichéer är inte alltid rödvin, cigaretter, franska balkonger, baguetter och l'amour. Pff, dessa är passé (även om jag haft äran att uppleva dem alla under min vistelse). Dagens moderna Paris-kliché är den vi råkade ut för förra veckan. Disa, Felicia, Thomas och jag sitter på en bänk på Place de Vosges i Le Marais när två hippa fashionasiater (gaysians!) stannar. De har varsin kamera på magen (bien sûr) och vill ta bild på oss - till sin modeblogg. Voilà, le resultat!
Backstage Proenza Schouler Fall/Winter 2011/12
Vad tycker ni? Moi, jag fullkomligt adorar detta! Som en färgglad Pucci/Missoni-Pochahontas! Ska nog börja återanvända mina bruna 13-centimetersklackar med turkosa stenar igen. Samtidigt så är det ju dock alltid lite melankoliskt att sneaka på vinterkollektioner innan våren ens har anlänt. Deras spring/summer känns dock redan lite passé, stilen har redan adaptats till de stora kedjorna för så sent som igår så såg jag att H&M sålde kjolar med turkosa ocean prints och neongula accessoarer. Modevärldens klocka tickar snabbare än omvärldens.
Den som glömmer något gott...
Hela terminen har jag glömt att skicka in min CSN-ansökan för utlandsstudier, så nu när jag väl tog tag i saken så fick jag 10.000 kronor på en gång, inseglade på kontot från ingenstans. Känns som om det lönade sig att sega. Tänk om hela livet vore likadant.
Support
Disa firades igår med champagne och dundermiddag på tidigare nämnda Le Marché. Stackars Gad mådde dock inte prima så han avlägsnade sig under huvudrätten. Han lämnade emellertid ett minne efter sig, i form av sin hatt. Denna hatt gjorde vi konst av för att visa vårt stöd i svåra magsjuketider. Vidare bar det till Le PonPom (PomPom? PonPon? PomPon!?), en chic bar vid Bonne Nouvelle. Födelsedagsbarnet, jag och Linn begav oss sedan till en fest i 17ème som inte kan beskrivas som annat än... intressant. Vi iakttog och absorberade kulturen som duktiga och integrationstörstiga utbytesungdomar.
JG
Jag har en massa att skriva om. Emellertid så är jag så är jag så trött att ni får nöja er med detta. Alltså en av världens vackraste män. Jag har alltid haft någonting för Jake Gyllenhaal ända sedan Day After Tomorrow. Han var även min favoritgaycowboy på Brokebackberget. Om ni är mig likasinnade så titta på Love and other drugs. Där är Jake naken nästan precis hela tiden (till äventyrs för att han nyss deffat galet till Prince of Persia).
Godmorgon
Godmorgon alla fina. Parishimlen är grå och regntung men inomhus är det varmt och skönt. Planerar därför att inta petit dèj snart och därefter läsa och, möjligtvis, plugga. Kanske följa med till Marais och kolla vintage, men ska ändå dit ikväll, till en liten resto som kallas Le Marché, för att fira att en vän på dagen har levt 18 vårar. Bx
Pic-nic sous le soleil
Ååh, kan inte alla dagar vara som gårdagen? En ledig onsdag blev picknickdag i Luxembourgparken. Runt 15-20 grader, sol, god mat, rosé, jordgubbar med nutella, ett gäng fina människor och en iPodhögtalare gjorde dagen högst fabuleux. Vi sjöng högt med i låtarna och visade fransmännen hur en äkta svensk böghög ser ut.
Leka frisör
Jag har klippt mig. Med betoning på jag. Var nämligen trött på mitt hår igår kväll. Och för otålig för att gå till frisören. Dessutom så litar jag inte på franska frisörer (min språknivå skulle mycket väl kunna leda till att "toppa 3 cm" uppfattas som "ha 3 cm kvar"). Jag tog följaktligen saken i egna händer (bokstavligt) och hämtade kökssaxen. Chop chop lät det och sen var 3 cm borta.
Google Translate est mon ennemi
Folk blir upprörda av det jag skriver. Personer tar illa upp. Min svensklärare säger att jag har en vass penna, på gränsen till elak. Att provocera är ingenting jag kämpar för, ändå så blir människor provocerade. Jag söker aldrig drama, men jag drama verkar söka efter mig. Jag som trodde att man kunde komma undan med allt om man var ironisk. Jag inbillar mig även att jag är ödmjuk. Men nej, tydligen inte. Möjligtvis så är min humor och sätt att skriva på förståeligt på svenska, men inte på andra språk. All ironi utplånas av Google Translate. Bli arg på stora mäktiga Google, inte lilla jag. Sluta översätta mina inlägg, det blir bara missförstånd.
Frère/Soeur
Tvångsmatning
Jag är fortfarande lyckligt ovetande om vem som vann Melodifestivalen. Själva programmet har jag egentligen ingenting emot (svär i kyrkan), det är medierna som jag inte klarar av. Ingenstans har jag utan att be om det behövd bli konfronterad med denna hjärndöda journalistik som återuppstår en period om året (alternativt två om man räknar med Idol). Jag älskar att bo i Frankrike.
Tuileries/Quais du Seine
Ce printemps à Paris va être torride.
Casa Bini
Vill börja med att be om ursäkt för föregående utvecklingsstörda fruktinlägg. Förlåt. Så, låt oss nu gå vidare. I Fredags var en fin kväll som började på italienaren Casa Bini (fina Agnes förslag som jag även stulit bilderna ifrån). Middagsbesöket började fint med champagne som huset bjöd på och jättegod pasta. Där någonstans var toppen på vårt besök, sedan bar det utför. Disa och Agnes blev anklagade för att ha stulit ur bordsgrannens väska, jag spillde ut ett glas vin på den vita duken och Nathalie hade sönder ett glas. Sedan tog vi springnota och drog löpet ända bort till Odéon. Okej, det sista ljög jag om för att spice-a upp historien lite. Men resten är sant.
Pommes
Min favoritfrukt är äpplen. Jag älskar äpplen. Jag äter ett äpple om dagen. Minst. Helst tre, fyra. Huruvida det håller doktorn borta eller inte vet jag inte, jag är nämligen allergisk mot äpplen. När jag äter vissa sorter så kliar det i halsen och i ögonen, men det är det värt för jag älskar äpplen. Jag går således alltid runt med ett paket Cetirizin i väskan, som tas vid behov. Mina favoriäpplen är (för tillfället) Pink Lady (stora krispiga), små franska äpplen (se bilden) och Granny Smith (på sommaren när skalet är tunt och innehållet har perfekt syra). De äpplen som faller mig minst i smaken är Royal Gala och de gula med prickar på. Praktiskt nog så är det även dem som jag är mest allergisk mot. Äpplena ska helst ätas på franskt vis - med kniv. Och de ska vara kalla, tagna direkt ur kylskåpet. Då är de som godast.
Schizofreni
Det har nyligen kommit till mitt medvetande att mitt bloggande är ytterst schizofrent. Vissa perioder så skriver jag bara om en sak/på ett visst sätt, varefter jag växlar till någonting helt annat. Jag har rannsakat mig själv och insett att jag oftast varvar mellan:
Ska jag smalna av vägen och bestämma mig för en sak? Eller ska jag helt enkelt fortsätta att blanda allt så att alla - alternativt ingen - blir nöjda?
- Live-uppdateringar från mitt (Paris-) liv. Vad jag hittade på, vilket väder det var och vad mina planer är (ikväll: drink vid Odéon, middag på italienskt place och utgång i Paris, alternativt hemmafest i Neuilly) - gärna kryddat med franska ord som mina läsare troligtvis stör sig på/inte förstår/förstår och känner sig privilegierade.
- Bildlösa korta inlägg med en tanke/klokhet/ordvits etc.
- Arga, samhällskritiska och långa inlägg om idioti, dålig grammatik, media och meningen med livet.
- Listor över onödiga saker som "Saker jag ryser av", "Saker jag alltid frågar efter på restaurangen" eller "Låtar som jag alltid har på hjärnan men egentligen inte gillar".
- Fina bilder med modeinspiration och dylikt (modebloggar-komplex, någon?).
- Crappy Photobooth-bilder på mina outfits med rosa väggen i bakgrunden (som jag alltid känner att jag behöver be om ursäkt för av den enkla anledningen att jag inte vill riskera att någon tror att jag tar mig själv på för stort allvar).
Ska jag smalna av vägen och bestämma mig för en sak? Eller ska jag helt enkelt fortsätta att blanda allt så att alla - alternativt ingen - blir nöjda?
100 jours
För en inte allt för avlägsen dåtid sedan så skrev jag om att jag hade varit Paris-bo i 100 dagar (länk till mitt fantastiska jubileumsinlägg). Det var 94 dagar sedan. Nu är det, as we speak, 100 dagar kvar. 100 dagar. Jag skulle underdriva gravt om jag gjorde anspråk på att "det är ju ingenting" men... det är ju ingenting! Jag ska uppskatta dessa 100 dagar och leva dem på franskt livsnjutarvis. 100 dagar på tronen i Paris erhöll Napoleon innan han 1814 surrendered i Waterloo. Jag ska, i den blå-vit-röda trikolorens namn, inte låta mina fransk-svenska fötter nudda nordisk mark förrän dessa 100 dagar har passerat (den 17 Juni). Sanna nationalister (som jag och Nappe) överger aldrig vårt land (tills vi måste).
Bah oui
Anna Dello Russo
Om jag fick välja en persons garderob att överta så skulle det utan tvekan vara Anna Dello Russos, chefredaktör för Vogue Nippon (Vogue Japan). Känner väl någon form av motreaktion mot allt minimalistiskt och sobert à la Céline och Chloé som översvämmar PFW. Nämnde jag att hon äger över 4 000 par skor?
Gaysian
Välkommen till Stinas Urban Dictionary! Dagens ord: gaysian - anglosaxisk koalition av orden gay + asian. Kan tyckas överflödigt att ha en speciell benämning på detta, men icke i Paris. Under fashion weeks så fullkomligt vimlar det av gaysians. Dels stora designers som Alexanger Wang, Yohji Yamamoto och Jason Wu, men också vanliga fashion-asiater. De kännetecknas av sina asiatiska drag (bien sûr) och att de är undantagslöst välklädda med en förkärlek för svart och nude-färger, minimalism, kvalitetsmaterial och texturblandningar. Samt att de är fullkomligt adorabla.
Sors-moi dehors (Take me out)
Så här beklädde jag mig idag. Har lärt mig att man i franskan har olika verb beroende på vilken kroppsdel man pratar om (han var beklädd i en kostym, beskodd i ett par svarta loafers och behattad (?) med en brun hatt). Tänkte att dessa fransmän alltid ska krångla till det så förfärligt. Sedan langade jag två löjligt seriösa ansiktsuttryck innan...
... jag tog mitt pick och pack och gled iväg till l'école. De är sol och man tror att det är varmt, men on se trompe tyvärr.
Oui ça s'est passé
Le soir quand elle s'ennuie
Le soir elle s'enfuit de Soho (Stockholm)
Viens me voir à Paris
M'embrasse sur la bouche de métro
Mais quelle jolie scène
A Paris, à Paris
En anglais je m'entraine
Et j'attends gentiment le prochain rendez-vous
Ce que c'est beau la Seine
C'est beau les quais
Dit-elle parfois
Et à deux sur sa selle
On se colle contre le froid
Le soir elle s'enfuit de Soho (Stockholm)
Viens me voir à Paris
M'embrasse sur la bouche de métro
Mais quelle jolie scène
A Paris, à Paris
En anglais je m'entraine
Et j'attends gentiment le prochain rendez-vous
Ce que c'est beau la Seine
C'est beau les quais
Dit-elle parfois
Et à deux sur sa selle
On se colle contre le froid
Dis-moi si j'dois partir ou pas
Köpte en 50-talsklänning på en vintageaffär i Montmartre härom veckan. Skulle gärna burit den denna soliga dag tillsammans med pärlor, rött mockaskärp, mina Chanelliknande lunettes de soleil och denna väska. Dessutom så är den StDo-godkänd (ja, min skola har regler för kjol- och shortslängd, malheureusement). Men graderna stiger inte över 10° i Paris pour l'instant så får vänta till våren. För övrigt så är riktigt taggad på blockfärger.
Chanel Riva
Tydligen så är det en orimligt stor hetsjakt på denna vara, som spås bli it-färgen 2011. Redan första dagen som det släpptes så såldes det ut och om man mot förmodan får tag på ett så måste man vara beredd att betala 39€ istället för normala 23€. Herregud, sen när blev nagellack nya Hermès Kelly bag? Man vill inte ha det för att det är snyggt, man vill ha det för att det är prestige. Ja förutom moi då, jag kände ju inte ens till hetsen. Har man mode i blodet så har man.
Teodicé
Dagens humörhöjande iakttagelse
Att jag upptäckte att mitt lavendel-lila nagellack hade exakt samma nyans som både mina Marc Jacobs-hörlurar och min stiftpenna.
Épuisant
Vin
Jag ska på vinprovning kl 08.30 på i morgon bitti. Det är sådant man får ta när man bor i Frankrike.
Du.
Du som köper en mjukisbarbapappa i avskedspresent. Du som repeterar alla meningar man säger på engelska (repeate them in english), du som är en hejare i köket och som har varenda jävla gryn och flinga i köksskåpen som går att få tag på. Du som gör om ditt rum hela tiden men aldrig blir nöjd. Du som jag alltid kan battla med om mormor vs Norrköping med och du som är min bästa pluggpartner. Du som jag kan spåra ur med och dö av skratt åt Dadelinius Dadel med och som håller med om att Franz Ferdinand är det bästa bandet. Du som med mig uppfinner frågeställningar som hur the tremendously fat cat kände sig när han climbed up the stairs och huruvida folk är lesbiska/träningsnarkomaner/hemligt kära eller inte. Du som hinkar litervis med te och kaffe (comme moi), äter fil med müsliblandningar på 25 ingredienser, konstaterar att vi är de enda vettiga personerna (exterminat!) och som får krupp som en häst i hagen när du inte förstår Tors geografiantecknignar. Du som var min följeslagare under 11 skolår och som även ska bli det nästa år. Du som stöter på svårigheter ibland men som alltid övervinner dem. Du som klarar precis allt. Du som sa att det alltid är vi, no matter what.
Detta är till dig.
Min allra bästa vän.
