Loud

Går ut från Mälarhöjdsskolan med flaggan i topp. Man får vara lite självgod ibland, om man har anledning till det. Det har jag, jag är faktiskt jävligt grym ibland. Framöver: sommarlov, Gotland, 3 veckor i Nice på egen hand och sedan Kungsholmens Gymnasium. Känns riktigt bra. Farväl, Mälarhöjden!

Hon hade inte tänkt på flickan på väldigt länge, inte på flera år. Därför var minnesbilden av henne det enda som dominerade. När hon hörde sanningen om flickan, så som hon är idag, så var det inte alls samma person som hon mindes: frisk, glad och sprallig. Samtidigt som hon blev bestört och ledsen kände hon också skam, skam för att hon inte hade brytt sig. För att hon bara hade klamrat sig fast vid ett banalt minne, och inte ens märkt flickans frånvaro, ännu mindre hennes förvandling. Det kan hända vem som helst, även fast risken varierar.

Jag tänker på dig. Nu gör jag det.

Inte beskär man väl en enbuske bland aspsly bara för att den växer långsammare?

Om jag tittar till höger ser jag ett fönster från golv till tak. I förgrunden ser jag gröna träd. Sedan ser jag vattnet och Äppelviken. Över är himlen rosa och övergår sakta i blått. Molnen är endast tunna stråk.

Men jag låter mig inte luras inte. Jag vet, att någonstans bakom de oskuldsfulla träden på Bromma-sidan, döljer sig ett analkande regn. Det kommer att dra över på natten när vi sover, och färga hela himlen tungt grå. När vi vaknar upp kommer vi att välkomnas av ett ihållande regn, som vattnar den torra asfalten och ger oss härliga 4 till 7 plusgrader.

Precis på den dagen vi önskar.