Love at first sight
It all began with a pair of classic red pumps...
Je vous adore
Mercredi matin
06:20
Jag har aldrig varit med om morgonmörker i Paris förut. Bara nattmörker. Det kan hända att dessa två utspelar sig under samma tidsperiod (05-07) men det är två helt olika känslor. Jag hittade i alla fall ut genom dörren kl. 06.20 imorse, då gatorna låg tomma och tysta.
07.00
Metron var tom på sånär några trötta morgonpendlare. Och så jag då. Hoppade av vid Louvre Rivoli, och så här ser alltså Louvren ut by night. Jag promenerade till min destination Rue Saint-Honoré 145, och döm min förvåning när jag står ensam på en mörk gränd... framför en gigantisk gammal kyrka. Kändes fel att gå upp för 20 stentrappsteg och banka på en fem meter hög port, och rätt som jag hade så var ingången en liten dörr på sidan.
08:00
Väl inne så var kyrkan otroligt vacker (dock dålig bild p.g.a min crappy camera), och det här är ändå bara salen bakom. Själva kyrkosalen var gigantisk.
09:00
Passade på att göra plugget och fick även frukost. Kändes lite märkligt att läsa om Hinduismen där jag satt i en katolsk kyrka.
11:00
Även mitt utseende passade kyrkan. Väldigt gotiskt, väldigt Rodarte. Lägg sen till läder och spets och vi såg ut som i en chic vampyrfilm. Hörde att sådant var hippt just nu. Bisous bisous!
Idag var jag så trött så...
... att jag slumrade till på metron mellan Étoile och Les Sablons.
... att jag tog "Läs i religionsboken i 15 min" som en välkommen invit till sömn. Dock med ett barskt "På lektionerna studerar vi, vi sover inte!" som uppvaknande.
... att jag slöt ögonen under hela franskalektionen då vi tittade på franska nyheter.
... att fruktsockret (i form av äpplen) på Matte C-lektionen inte hjälpte ett dugg då man slutade kl 18.
... att jag istället efteråt köpte bröd med choklad och satte mig på en bänk på väg hem.
... att jag efter förtäringen satt helt apatisk ända tills min värdmamma ringde och sa att det var middag.
Jag ska upp 05.15 imorgon. Kul.
Stockholmienne
Parr ftw
Jag trodde att det skulle vara farligt att bo med ett 7 Eleven runt hörnet. Det är ingenting emot att ha ett fantastiskt boulangerie med macrons i regnbågens alla färger. Maintenant: plugg.
I said brrr, it's cold in here
Det är iskallt här hemma. Sitter med tjockaste halsduken inomhus och överväger att vira in mig i täcket. Min nya syster hade lite förfest här igår och för att vädra ut röklukten så har alla fönster i huset (som även är 2 meter höga) stått öppna hela dagen. Brrr... Oj, observera att jag skrev "hemma".
"I'm gay!" "Cheers!"
Otroligt oklar/spårad/rolig/random/händelserik kväll. Lite hint words: en efterrätt för 33 euro, en dvärg i superman-dräkt, en stalker till C (fantastiskt obehaglig), en besviken fransman, Vip Room, klackar, Cristal, en tjej i pyjamas, en kille hög som ett hus (men med snabbare reflexer än man skulle kunna tro), en röd Ferrari (inte gjord för 180-centimeters-brudar med klackar), Busta Rhymes, en totalt starstrucked kille, en borttappad kofta...
Lördag
Det var en kontrastrik kväll.
För den började så här...
... och fortsatte så här...
... med bland annat lite häng med Busta Rhymes.
Bromance
Taggar med C och stämningen är på topp (vi saknar dig dock, E!) Vi lyssnar på Bromance (Avicii Vocal Remix) och gör manliga high fives med tilhörande ryggdunk. Busta Rhymes på VIP Room ikväll kanske? On va voir!
Philosophiles
Jag har uppdaterat varje dag sedan jag kom hit, förutom igår. Kände för att bryta mönstret, vara lite oförutsägbar och ta en promenad på den vilda sidan av livet. Hence frånvaron av uppdateringar från mitt fabulösa (Astrid!) Paris-liv. Jag antar att ni överlevde.
Jag är inte precis rastlös här i Paris. Har skola och mucho plugg blandat med kompisar, utekvällar, castings och tid för familjen. Många castings tackar jag nej till på grund av skolan, men vissa (som Céline) går inte att motstå. Nu har även Mr Frankrike kommit in i bilden, så jag vet inte riktigt hur jag ska få ihop min tid. Han riskerar att bli bortprioriterad. Jag önskar att mitt dygn hade minst 26 timmar.
Suktar efter denna Céline-goding.
Eller ännu hellre denna...
Segt
Tackade nyss nej till en request om en visning för wedding dresses för att inte missa engelskalektionen. Wedding dresses! Segt som tusan. Mais oui bien sûr, l'école est la chose la plus important... (skolan är det viktigaste)
Beauty
På mitt ytliga inlägg med bilder på sex stycken vackra pojkar fick jag 3 kommentarer. På mitt superintressanta inlägg om en dokumentärfilm om en nunna så fick jag 0 kommentarer. Hur förklarar ni det?
Man kan välja att se detta med cyniska ögon och sucka "Vart är världen på väg?" Man kan tycka att vi lever i ett ytligt samhälle där enkel skönhet attraherar mer än någonting annat. Man kan påstå att vi är lata och obildade. Man kan skämmas över vår ytlighet.
Eller så kan man hänvisa till Oscar Wilde: "Beauty is a form of Genius, or even higher as it needs no explanation. People sometimes say that Beauty is superficial. To me, Beauty is the wonder of wonders. The true mystery of the world is the visible, not the invisible." (The picture of Dorian Gray, s. 22)
Eller så kan man hänvisa till Oscar Wilde: "Beauty is a form of Genius, or even higher as it needs no explanation. People sometimes say that Beauty is superficial. To me, Beauty is the wonder of wonders. The true mystery of the world is the visible, not the invisible." (The picture of Dorian Gray, s. 22)
Så, nu när Wilde har geniförklarat mig så ska jag med gott samvete tillbringa lite kvalitetstid på malemodelscene.net
Oscar Wilde är för övrigt begravd i Paris där han även efter sin död är populär bland kvinnorna.
Hemligheten
Jag har kommit på hur bra plugg fungerar. Wawa-woom. 1) Gå ut ut rummet där datorn och andra distraktionsmoment finns. 2) gå ner för fyra våningar och sätt dig i köket. 3) Där blandar du med fördel diskussionsfrågor om antikens póleis med Krispy Kreme Doughnuts direktimporterade från Harrod's i London. Tre trappor och närvaron av förtäring gör genast Facebook mindre lockande. Kom ihåg var du lärde dig det först...
Nunnan
I dag har jag tittat på dokumentären Nunnan. Den handlar om Marta, en ung tjej som nyss har tagit studenten. Istället för att tjoa och tjimma och åka flak och leva livet så väljer hon att gå i kloster. Hon stänger in sig själv i den oerhört stränga karmelit-ordern som har ett katolskt kloster i Sverige. I klostret går man upp varje morgon kl. 05.30 för bön och under dagen får nunnorna inte använda TV, tidningar, radio eller ens prata med varandra. Denna frånvaro av distraktion ska göra att man kan rikta all uppmärksamhet mot Gud. De får aldrig gå utanför klostermuren och får endast mottaga besök från sin familj sju dagar per år, då i en cell bakom galler. Marta är otroligt lycklig över sitt val, hon ser det som en gåva att få tillbringa hela sitt liv i klostret. För det är ett livsåtagande hon gör, när man väl har flyttat in i klostret så är det för alltid. Marta kommer att begravas i klosterträdgården.
Min första reaktion när de tände lamporna i klassrummet var klaustrofobi. Jag ville bara springa ut på Paris gator och skrika av lycka för att jag var fri och skaka av mig olustkänslorna. Samtidigt så kändes mitt liv och mina intressen otroligt lättviktiga. Martas val är bortom vad jag kan förstå, och det gläder mig att jag inte är obligerad eller i stånd att göra det.
Min första reaktion när de tände lamporna i klassrummet var klaustrofobi. Jag ville bara springa ut på Paris gator och skrika av lycka för att jag var fri och skaka av mig olustkänslorna. Samtidigt så kändes mitt liv och mina intressen otroligt lättviktiga. Martas val är bortom vad jag kan förstå, och det gläder mig att jag inte är obligerad eller i stånd att göra det.
Fula knep
Kände att jag behövde slänga till med några fula knep för att ha kvar (eventuellt skaffa fler) läsare med XX-kromosomer. Jag förväntar mig förhöjd besöksstatistik nu. Sex säljer var det någon som sa.
Learning by doing
Idag jag jag flängt runt över hela Paris. Från hemmet till skolan (1 lektion) och sen upp till Pont de Neuilly för att ta metron till ett möte i Rambuteau (4ème) och sen åka hem därifrån via Châtelet-les-halles och Étoile till Courselles och käka lunch där. Sedan iväg igen till Palais Royal/Musée du Louvre och tillbaka till Courselles för att sedan åka tillbaka till Pont de Neuilly och promenera hem. Puh! Jag lär mig bansystemet i alla fall!
22 décembre 2009, 16:55
I know Paris isn't just the beautiful cliché. I think of it like the way you think of Christmas in September or summer in February. You dream about it, and you picture in your head how good it will be, how good you will look, the smells, the laughter, the feeling, the surroundings... But when you're there, on Christmas Eve or in the middle of July, it's never as good as you imagined it. It's like you can't catch the feeling, because it's only imaginary. Nevertheless, I keep chasing it, you know. Because if you stop, how will you survive?
Maybe I'm just a pessimist, maybe the dream really does exist. If it does, I really want to experience the Paris cliché; do you think that is possible?
Maybe I'm just a pessimist, maybe the dream really does exist. If it does, I really want to experience the Paris cliché; do you think that is possible?
/Stina
Definition på bra tajming:
träffa respektingivande (läs: lite läskiga) föreståndarinnan för min skola och hennes franska man vid min metro-station på väg hem, en kvart före ansatt hemkomsttid (det tar 10 min att gå), få följe hela vägen och få beröm för både fenomenal tidhållning, förtroende, min franska och min "säkra" väska. Underbart att jag just i kväll skulle åka hem tidigt och ha min lilla väska med remmen över axeln. Det här brukar aldrig hända mig, någon däruppe måste vilja mig väl inatt. Tack, Gud. Godnatt.
Vi kommer knappt ut
Igår var det klubb 1515 som gällde. Imorse (idag) så var det helgbrakfrukost med C och en film om särbegåvad person. Detta börjar faktiskt bli mer en regel en ett undantag (Frukosten 3/3 helger och film om särbegåvade personer 2/3 helger, förra helgen A beautiful mind och idag Rain Man). Tradition på G?
Sen drog vi till Musée La Défense, så jävla party. Inte för att vi inte uppskattar Paris kulturliv, nej vi tänkte faktiskt gå på Louvren i helgen, men när skolan ber oss att göra något (som i detta fall) så blir det automatiskt tråkigt. Nu har vi i alla fall utökat vår arkitekturiska intelligens en smula, sådant är aldrig dumt!
På vägen hem från metron så kändes livet ganska underbart. Jag gick längs de trädkantade boulevarderna med den varma höstsolen i ryggen och sparkade lite bland de nyfallna löven. Svängde in på ett boulangerie/patisserie och inspekterade utbudet (bra kunskap), köpte en iskall cola och spatserade vidare. Då slog det mig verkligen att jag bodde i Paris. Jag bor här. Det är ganska underligt, men mest fantastiskt.
Nu ska jag in till Le Marais för drink och middag på Le petit fer à chéval. Bisous!
La Durée - tröstmat när det är som bäst
Idag så begav jag och min vän C till en coiffure pour couper nos cheveaux. Vi skulle alltså klippa oss. Farligt uppdrag i Frankrike då min hårvokabulär sträcker sig till "kort" och "långt". Jag vet inte vad etappklippning eller bena heter ens på engelska, därav ännu mindre på franska. Det fick bli teckenspråk, enstaka ord och gester. Resultatet utelämnar jag här (cliffhanger).
För att fira/sörja (fortfarande hemligt) så begav vi oss till La Durée på Champan. Ett otroligt hippt och exklusivt konditori/tea salon/bar och även skaparen av macarons. På bilden ser ni pistasche, fruits rouges, caramel á fleur du sel och chocolat de Madagascar. Fantastiskt.
Ni ska bli så röda så att ni blir lila!
Så här ser min tillvaro ut just nu. Party. Angående Björklund så är bor han inte i min data-skärm för att han är så söt med gluggen och company, utan för att jag ska representera honom i morgon i skolans politiska partidebatt. Vi lottade om vilka partier vi skulle få vara, och allt kändes ändå relativt bra. Tills idag.
Under hela lektion tog min lärare upp högerns idéer och viljor. Varefter han argumenterade emot varenda en. Efter ett tag blev det nästan pinsamt uppenbart. Efter lektionen stack jag till en liten kommentar:
"Vi Folkpartister startar debatten i motvind i morgon efter all Socialdemokratisk propaganda du har fört idag."
"Socialdemokratisk propaganda?" röt han uppspelt. "Socialdemokratisk propaganda?! Det här var ingenting, ska jag säga dig! Nästa termin då, då ska du allt få se på Socialdemokratisk propaganda!"
Jag skrattade väl lite nervöst och tillade att lärare inte fick ha sådana öppna politiska åsikter gentemot eleverna.
"Ha!" sa han då. "Det är bara vad folk tror! Jag ska göra er så röda så att ni blir lila!"
FML. Björklund, kom och hjälp mig.
Oohh aaa iii eee!
Ibland så är olyckan framme när man som minst anar det. Till exempel när salladsskålen börjar brinna mitt under en fest. Inom några sekunder så slog meterhöga lågor upp. Lyckligtvis så upptäckte jag det, olyckligtvis så fick jag smärre kommunikationsproblem när det kom till att förklara vad saken gällde. Ville inte ropa på svenska (drygt när man är med 2 svenskar och 20 fransmän) men min hjärna han inte tillräckligt snabbt koppla: "Le saladier brûle!" eller "Le saladier est en flammes!". Någorlunda förståeligt måste få sägas. Primitiva utrop och frenetiskt pekande gjorde dock susen, både som brandlarm och som ett briljant sätt att dumförklara mig.
Man skulle kunna tro att det här är jag, men det är det inte. Hon är dock
så lik mig. Det är därför jag umgås med henne.
Flyter
Om du är driftig så kom igen och driv nåt
Om du är skrivkunnig kom igen och skriv nåt
Om du har viljan så kommer du att bli nåt
Dagens konstateranden
- Eiffeltornet står kvar.
- Borgmästaren överlevde och bar blågul slips dagen i ära.
- Om du vill ha Dagens Hälsoråd så ska du vända dig till Felicia
- Camenbert smakar som Brie utan get. Brie smakar inte getost (vilket är gott) utan bara get. Om du lyssnar riktigt noga när du äter så kan du höra hur det låter "bääää". (Källa: Caroline)
- Jag har ätit min första macaron idag. Den första av många kommande. Underbart.
- Det är bättre att heta Alla än att heta Ingen. (Alla är vår mattelärare, Ingen är förhoppningsvis ingen)
- Socialdemokraterna klargör i deras reklam i DN att "barn och sjuka får ta baksmällan av Borgs skattesänkarkalas". Kul men falsk formulering.
- Emma a une fête dans sa tête.
Eiffeltornet bombhotat! Senaste nytt!
Rendez-vous
I morgon så ska vi oss bege till detta hus, nämligen borgmästarens tillhåll i Neuilly sur Seine. Av honom ska vi välkomnas mycket högtidligt och buga och bocka och ge en gåva och säga bonjour och monsieur. President Sarkozy var faktiskt borgmästare här i många år innan han blev president. Så vem vet, kanske får jag skaka hand med Frankrikes nästa blivande president i morgon?
Crème brûlée et café au lait à Café Courselles
Oj, det kanske blev lite för mycket nu. För mycket franska uttryck, för mycket baguetter, för mycket internskämt, för mycket facebookande på franska, för mycket namedroppande av franska platser, för mycket namedroppande av franska bakverk och för mycket titta-vad-bra-jag-har-det. Lägg på en ytterst klyshig profilbild och ni har mig. Jag förstår till fullo om ni är trötta på mig. Jag förstår till fullo om ni tycker att jag har tappat ironin och distansen i bloggen. Sanningen är att jag har det otroligt bra, men ta allt med en nypa salt, mina vänner. Ironin och distansen finns kvar, man måste bara titta lite noggrannare.
Fromcom
Jag har aldrig gillat Vanessa Paradis. Av helt naturliga själ: 1. Hon är gift med Johnny Depp. 2. Hon är vacker. 3. Alla älskar henne. 4. Hon verkar pretentiös. Med andra ord - hon är precis som Angelina Jolie (byt bara ut mannen). Men så såg jag henne idag i filmen Heartbreaker, eller L'arnacoeur som den hette på franska, och jag bytte helt åsikt. Vacker och rolig och fantastiska kläder. Det var för övrigt en sevärd fromcom, french-romantic-comedy. Det bästa var när de i filmen var ute i Monaco och mötte Viktoria Silvstedt och jag kunde säga till min värdfamilj: "Elle est suédoise. Je l'a rencontré à la Côte d'Azur aussi!" (Jag har också träffat henne på Rivieran!). De tyckte att det var fantastiskt roligt men undrade nog vad jag hade haft för mig där i somras egentligen... Detta faktum, och att de flesta scener var i Monaco, gav mig en förvånansvärt stark Rivieran-abstinens. Vore inte helt fel att ta en tur tillbaka snart! Bonne nuit!
Parran
Gårdagskvällen spenderades i St Germain/St Michel-trakterna. Middag med Mårkan (om förkortningar är din grej så är osmickrande smeknamn min) och sedan träffade vi Emma och även Lovisa som är här i Parran över helgen. Första riktiga utehelgen var alltså riktigt lyckad! Jag och Mårkan är tydligen inga riktiga hejare på metron så vi insåg (något sent) att den slutat gå. Sedan filmen Taken och annan allmän skrämselpropaganda om Paris taxitrafik så var vi lite tvekmyra vid val av taxi. Det fick bli en 8-personerstaxi körd av en välklädd kvinna. Bättre att vara på den säkra sidan än på den andra sidan, tänkte vi och la upp fötterna på sätena mitt emot. En otroligt behaglig hemfärd måste sägas. Jag har aldrig stött på en kvinnlig taxichaffis i Stockholm. Kvinnan här var mycket trevlig och berättade för oss att det är rätt vanligt med kvinnliga taxichaufförer i Paris. Man lär sig något nytt varje natt!
Mini
Coucou! Idag har jag och C hängt runt i Paris i shoppingkvarteren runt Galleries LaFayette. Det är fortfarande sommar och sol och varmt som tusan. Vi lunchade på en uteservering och beställde in en efterrätt som var flera olika franska efterrätter i miniatyrformat. Mini-crème brûlée, mini-crêpe au chocolat, mini-île flottant och så vidare. Otroligt gulligt, eller pampigt som C skulle sagt. Bisous bisous!
Ah, d'accord!
Nyheter för dagen:
- Jag heter numera Magda
- Jag kallas numera X (för fult för att exponera)
- F är en vampyr
- Renässansen heter inte renässansen längre utan "Den tidigmoderna perioden".
- E och jag är ett problem.
- Idag så var det jag och inte C som blev offer för E:s iPhone-video-tyrrani och bjöd på Happy Hour-underhållningen.
- Jag imponerade både lärare och elever när jag på Svenska B drog hela handlingen i Kaspar Hauser med tillhörande Niklas-filosofi. De blev så intresserade att vi kanske ska se filmen. Haha, stackare! De vet inte vad de gett sig in på...
- E est un nana hyper cool.
- Jag och T är folkpartister.
Elle est p'tet seulement différente des autres
L'apres midi (eftermiddagen) spenderade jag med att äta chokladcriossanter och titta på Amelie från Montmartre, eller Le fabuleux destin d'Amélie Poulin som vi säger här i Paris. Lite kliché men 100 % mys.
Höst i Paris
Idag var första dagen med riktigt regn. Det var ganska så mysigt faktiskt. Det är fortfarande varmt på så sätt att en tunn jacka funkar bien, men att en vinterhalsduk är lite väl varmt (lärde jag mig så sent som igår).
På skolan finns inga skåp så då blir det bära av helt enkelt, det är T to the U to the N to the G to the T. Jag och C räknade snabbt ut att våra ryggar skulle antingen a) gå av på mitten, b) få en Quasimodo-knöl eller c) bli skolios-sneda. Om man måste välja pest/kolera så är nog alternativ b) ändå mest passande då vi ändå bor i Paris. Vi får helt enkelt hänga på Notre Dame och ringa i klockorna med jämna mellanrum. Men innan vi ropar hej och börjar boa in oss där så funderar vi seriöst på att kränga varsin hot ryggsäck (pappa skulle få tårar i ögonen av lycka om han läste det här). Och ingen liten chic Chanel-historia, nej ska det vara så ska det. Jag tänker: East Pak, militärmönstrad, remmar att knäppa över magen, fack för pennskrin/papper/Pokémon-kort. Vad tänker ni?
Håltimmar
Vårt schema är proppfullt med lektioner, men även konstiga håltimmar. Vad gör vi då?
Jo vi fikar...
... och chillar...
... och skrattar!
Tummen upp!
Tisdagar är skojiga dagar. Tummen upp! Från lunch så har jag 5 timmar i sträck med lektioner, som avslutas lite käckt med Matte C klockan 18.00. Tummen upp! Frankrike är Europas mesta strejk-land, så idag så var hälften av alla tågförare en grève och följaktligen så var det chaos i metron. Tummen upp!
Annars så kan jag berätta att somliga precis har börjat skolan, och det känns fortfarande lite spännande med alla nya kurser, lärare och lokaler. Tummen upp (utan ironi den här gången). Vi svenska elever går på ett jättelikt franskt lycée med Hogwarts-känsla. Därför brukar jag ha med mig min osynlighetsmantel och trollstav, nynna på det mystiska soundtracket och låtsas som att jag går där på riktigt. Child dream coming true! Om de franska eleverna kan det sägas att:
De är extremt många
De innehar ofta en smått hotfull uppsyn
De har en stark förkärlek för Abercrombie & Fitch
Ingen använder vax. Ingen!
De är förhållande vis korta (i förhållande till mig, C & F)
De förstår inte vilken lyx de har med skolmaten
Mer (och intressantare) observationer kommer inom kort. Bisooouuu
Parisienne
Vaskning 2.0
Puteaux är Paris allra rikaste kommun. Det ligger väster om Paris och innefattar även en ö i floden Seine. Hela ön kallas Parc Interdépartemental des Sports och är som en friluftsö mitt i staden. Där finns bland annat ett pampigt badhus (Palais du Sport), en friidrotts-bana, en vacker park, träningsredskap och 150 röda jättekaniner. Vänta nu - jättekaniner? Japp. Puteaux tyckte väl att i egenskap av Paris rikaste kommun så måste de också visa det på något lämpligt vis. Och vad gör man då? Jo man lägger sina överflödiga pengar på 150 röda jättekaniner som är högst fula och onödiga. Puteaux flashar alltså bara. Det är lite som vaskning faktiskt. "Hej jag skulle vilja beställa 300 röda jättekaniner. Ja, 300. Du kan vaska hälften."
Min gångväg till Metron
Krigszon
Statistiken peakar! Det går bra nu, kompis. Nu är jag hemma hos Emma i Versailles och ska sova här. Tidigare idag så vaknade vi upp i ett klassiskt dagen-efter-hemmafest-scenario. Alltså: det såg ut som en krigszon i deras fina hus. Eller vårat hus snarare. Jag börjar känna mig hemmastadd nu, kanske för hemmastadd haha. Vi kirrade dagen-efter-frukost, städade lite (man vill ju göra ett bra intryck) och slängde oss i soffan med täcken och tittade på A Beautiful Mind. Carro grät en skvätt för att Russel Crowe var högst missförstådd av omgivningen. Louises pojkvän Julian som var födelsedagsbarnet igår (21) gled in ibland och hängde lite, ibland med bara en handduk runt höfterna. Högst oklart. Anledning 1: Franska unga män är mycket bekväma med sin egen halvnakenhet i svenska flickors sällskap. Anledning 2: Han ville flasha. Vi tror på anledning 2.
Quelqu'un m'a dit
Happy hour!
Happy Hour startade idag klockan 14.00. Vi började klockan 15.00 och har inte slutat än! Är det så här det ska gå till varje helg i Paris så kommer vi inte komma hem levande...
L'espoir
L'avenir
Om man åker 5 minuter med le métro från där jag bor så hamnar man mitt på Champs Elysées, där jag, Emma och Carro var och shoppade igår. Om man istället åker 5 minuter åt andra hållet så hamnar man i la Defénse. La Défense känns inte som Paris någonstans, det är som en helt annan värld när man kliver upp ur métron. Det är som om man kliver ner i vackra gamla Paris och kliver upp i... framtiden.
Man går ner här i närheten...
...och kommer upp här. I la Défense ligger jättelika Grande Arche. Det är den moderna high-tech-motsvarigheten till Triumfbågen (L'arche de Triomphe). Om man står på Bd Charles de Gaulle (där jag bor) så kan man se båda bågarna i olika ändar av boulevarden, det ser riktigt ballt ut!
Detta futuristiska område är jättelikt och ser ännu sjukare ut i verkligen. Bara skyskrapor i blågröna akvarienyanser. Det är sterilt spejsat och superdesignat och känns som en klichéartad 3D-karikatyr av framtiden. Det ända som saknas är människor som tar sig fram på svävande Segways. Inne finns en galet stor galleria. Kanske kan vara skönt att veta att det finns en plats man kan åka till och shoppa och hänga på Starbucks om man blir trött på allt det Parisiska!
Delad glädje är dubbel glädje
Min älskade bästa vän Madelene sa att hon ville visa mig en sak. Hon sa att det var någonting som hon var glad över och att hon ville dela glädjen med mig. Ja visst, tänkte jag (föga förvånande). Tänkte lite senare på ordspråket "att dela glädje", och att "delad glädje är dubbel glädje". Tänkte på hur soft det faktiskt var att, som nu, bara bli erbjuden lite gratis glädje. Bara sådär Inte helt fel. Why bother skapa din egen glädje när du bara kan snylta på andras? Framöver så ska jag bara vara en glädjesnyltare. Jag får ta en del av min medmänniskas glädje som den så storsint delar med sig av, medan den personen duplicerar sin egen glädje. Vilken underbar win-win situation!
Om-du-har-ett-äpp-le-vill-du-de-la-det-med-mig?
