Loud

Fan att det alltid ska vara så jobbigt att åka tillbaka till Paris efter att ha varit i Sverige. Okej, jag må ha varit i Chamonix som ligger i Frankrike - men det kändes som för fasiken som Sverige. Nåväl, jag behöver bara ge mig själv en vecka så kommer jag att bli fransk igen. Så är det varje gång.

Jag har inte tid att blogga denna vecka. Jag åker skidor.

Gårdagen: Skola, redovisning, sushi, packa, tåg, film, buss, leta hotell i ett nattsvart Chamonix i ca. 1 timme, bli bästis med hotellets nattansvarige receptionist Janne-Chrille (Jean-Christophe), ut till svenska baren med trevligt häng och après hem igen med Emma min.

La vie est belle. Très belle. Trop belle. Fabuleuse. Och nej, jag försöker inte posa surmulet och I-don't-give-a-fuck-likt däruppe till höger. Jag försöker bara efterlikna Auguste Rodins kändaste skulptur Le Penseur (The Thinker), vars fantastiska utställning vi var på idag. Innan så lagade jag + väninnor en fransk lunch chez Disa à Montmartre med baguette och ost och en flaska rött och allt som hör till. Après l'exposition så passade vi på att kika in på Napoleons grav i Les Invalides, varefter vi satte oss utomhus på ett café vid École Militaire. Il faisait tellement chaud och jag tog av mig kappan och satt endast i denna klänning. Oui, klänning. C'est ouf. Den söte servitören flörtade med kommentarer som: "Vous avez un sourire comme un pub de Freedent" (Du har ett leende som en tuggummireklam), men Disa och jag var rörande överens om att han schabblade bort det på slutet genom att prata engelska för man ba 1) Tu peux pas, 2) Je veux pas. Voilà, c'est pas compliqué ca. Bisbisbisbisbis!

Idag var jag på tre muséeutställningar. Tre. Trois.

Min helg har varit en svart tunnel av utrikespolitiska statsskick och politiska system. Läs: hemtenta på 48 timmar. Min vän Disa gick så långt i sin frustration över Kinas inofficiella statsapparat, Frankrikes koalitioner och Storbritanniens avsaknad av författning att hon lobbade för förslaget att legalisera kärnvapen för privatbruk och börja med att rikta dem mot KKP:s politiska byrås ständiga utskott. Och kanske House of Commons när man ändå är igång. Och han som uppfann fotnoter och källkritik. Vi insåg med våra nyförvärvade kunskaper att om vi bodde i Kina så skulle hon ha blivit betraktad som folkets fiende och fientlig agent, och följaktligen få betala för sin egen hängning innan hon skulle hinna säga Goumindang. Nej, nu ska jag sluta låtsas vara manodepressiv à la bipolär typ 2. Så farlig var faktiskt inte helgen. Vi satt där utspridda på Centre George Pompidou's gigantiska bibliotek (jag i 2 x 10 timmar) och smög ibland fram till varandra viskade om vårt gemensamma elände. Kollektivt elände är på något vis alltid mindre smärtsamt än ensamt elände. Kanske är det därför som alla dessa kineser ändå är relativt harmoniska, med tanke på att deras "demokratiska" centralisering lämnar en hel del demokrati i övrigt att önska.

Des choses que j'écris dans mon blog sont souvent un peu ironiques et exagérés, avec beaucoup d'humour. Alors, ce n'est pas toujours la vérité et je m'excuse si j'ai écrit des choses qui ne sont pas très gentil. Il faut que vous ne preniez pas mon blog sérieusement, parce qu'il n'est pas sérieux. En fait, pas du tout! Ca m'est égal si quelqu'un dit quelque chose qui n'est pas correct. Je ne parle pas très bien le français, et mon anglais n'est pas parfait non plus. Comme maintenant: sans doute, toute cette texte est complètement faux avec la grammaire et n'importe quoi. Mais je ris et je m'en fou parce que, comme on dit, c'est la vie!

Jag näst intill avlider för tillfället bland papper om Napoleon och koalitionskrig och missnöje och liberalister och revolter. Vet att min lillebror också har prov på la revolution francaise i morgon så ringer honom på Skype i hopp om att kunna förhöra varandra. 
Jag: När började revolutionen?

Jag kollar alltid åt både höger och vänster innan jag går över en gata med enkelriktad trafik.

En fransk Terminal-klass tillägnade jag och Carro idag vår närvaro till. Terminal är sista året i le Lycée och det var engelskalektion. Jag ska inte gå in närmare på deras engelska språknivå, men nämnas kan att en tjej berättade att hon "liked doing the horse", antagligen eftersom man på franska säger "faire du cheval". Åh, det var fantastiskt.

För en, inte alltför avlägsen, tid sedan så började vi läsa om ordhistoria och ordförråd i skolan. Jag blev helt galen. Om det är i positiv eller negativ bemärkelse tänker jag inte tvista om, men det var så pass att min bordsgranne tänkte ha mitt citat "jag blir upphetsad av ord" som Facebook-status.

Blogg.se efterlyser på sin startsida bloggar från utlandet som de kan sponsra. Jag bloggar ju från utlandet, och från Paris till och med. Kanske vore något, tänkte jag med glatt humör. En kort sekund så flög alltså tanken genom mitt huvud att skriva in och ansöka. Sedan kom jag ner på jorden igen och insåg att de nog inte skulle vilja sponsra mig. Jag är med stor sannolikhet inte den sortens blogg som Blogg.se söker. Med ens så kände jag mig lite nedstämd. Det varade i ungefär 5 sekunder. Sedan kom jag på att jag bara kunde se positiva aspekter med att inte vara den som Blogg.se inte söker.

Och nej, jag tycker inte att Ove Sundberg är särskilt rolig heller för den delen.